Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kula skulle träffa detta vördnadsvärda hufvud”
tänkte hon, och såg darrande på sin fars ansigte,
som uttryckte stilla undergifvenhet: ”0 Gud! skul-
le jag kunna öfverlefva denna smärta! Hvad skul-
le blifva af mig, om jag ej finge dö med honom?
Och min mor! skulle hon upplefva den sorgen att
blifva enka! Ack! om jag finge dö för honom!
T ag m itt lif, för hans, o Gud! — men hvem skul-
le då vårda honom, hvem skulle läsa för honom?
Han öfverlefde mig säkert icke länge, min älska-
de far? Gud! låt oss då dö tillsammans, om det
är din vilja!” Hon uppreste sig och omfamnade
den gamle, då i detsamma en kula krossade ka-
jutfönstret, och icke långt ifrån deras hufvuden
inträngde djupt inåt skeppet. Helena förlorade
sansningen, men hennes far höll henne i sina ar-
mar. Han trodde att kulan träffat henne och att
hon var död. E tt häftigt utrop ur innersta dju-
pet af hans hjerta, återkallade flickan till lifvet.
”Jag är icke träffad,” utbrast hon, anande sin fars
föreställning, och han tryckte henne till sitt bröst,
medan hans liflösa ögon riktade sig uppåt höjden
med ett underbart, på en gång hemskt och rö-
rande, uttryck. F ar och dotter föllo derefter på
knä och väntade i denna ställning stridens utgång.
En Engelsk Ostindiefarare, som fördes från
England af tapper befälhafvare, hade emellertid
m ärkt striden, och kom nu med full fart hitåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
