Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes bror var borta för att fullborda sina studier,
så att bon ej fick taga afsked af honom.
Åtföljde af en piga gingo far och dotter om
bord på en brigg, kallad Bcho, som fördes af en
af Kapten Säfvenbloms vänner, vid namn Elfman.
En gynnande vind förde dem snart ut på öppna
hafvet, så att den Svenska kusten försvann för
Helenas åsyn. Då den sista strimman af landet
hade sjunkit i hafvet, glänste en tår i Helenas
öga, i det hon tänkte, att hon kanske aldrig me-
ra skulle få återse sin mor, sin broder, sina barn-
domsvänner och sin hembygd. Åsynen af det omät-
liga hafvet förekom henne ödslig och dyster; en
kansla af ångest intog hennes själ; men snart upp-
muntrade hon sig, gick ned till sin far i kajutan,
tog sin guitarr och satte sig att spela för honom.
I tre veckor gick resan väl och lyckligt, un-
der hvilken tid Helena hunnit väl vänja sig vid
sjön och öfvervinna sin i början svåra sjösjuka.
Men då fartyget befann sig i Spanska sjön, upp-
kom en förfärlig storm, som dref det helt och
hailet ur sm kosa. En hel vecka räckte denna
storm, hvarunder manskapet hvarje ögonblick trod-
de sig skola förgås. Helena var i synnerhet full af
ångest och bekymmer, men hon hade nog styrka att
icke för sin far utbryta i onyttig jämmer och klagan.
Slutligen gafs allt förloradt och manskapet,
som ofta hört Helena sjunga psalmer för sin far,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
