hälften betäckte och gjorde ännu mera martialiskt. Kejsaren gaf ett tecken åt underofficeren att stiga fram ur ledet. Denna befallning uppfyllde den gamle mannens bröst med en rörelse, som han aldrig hade förut erfarit. En liflig rodnad färgade hans kinder. "Har jag icke sett dig någonstädes förut?" sade Napoleon. "Hur heter du?" "Noel, Ers majestät", svarade sergeanten med rörd stämma. "Ditt fädernesland?" "Belgien." "Var du inte med i Italien?" "Jo, trumslagare i slaget vid Arcole." "Och hvar blef du sergeant?" "Vid Marengo, Ers majestät." "Och sedan?" "Har jag varit med i alla stora bataljer." Kejsaren gaf ett nytt tecken, och underofficern återvände till sitt led. Napoleon samtalade nu ett par minuter med öfversten. Några blickar, som kastades på Noel, läto denne ana, att kejsaren sysselsatte sig med honom. Han hörde till dessa utmärkta soldater, som voro kejsarens favoriter: vaksamma och lugna, trogna och tillgifna. Han hade utmärkt sig vid alla affärer, men som hans blygsamhet ej tillät honom att söka en befordran, så hade han ständigt blifvit glömd. Kejsaren kallade honom nu åter till sig. "Du har förtjent hederskorset, min tappre vän", sade han, i det han lemnade honom sitt. Sergeanten stod mållös emellan sin kejsare och sin öfverste; men hans ögon, hvilka sade mera än ord kunde uttrycka, fastades på den man, som förstod så väl att belöna. På en vink af öfversten rördes trummorna; allt var tyst, och kårens befälhafvare ropade med hög röst, i det han presenterade den nye riddaren af hederslegionen, som darrande af hänryckning, fäste korset på sitt bröst: "I kejsarens namn uppmanar jag er, att erkänna sergeant Noel, som underlöjtnant vid ert regemente!" Hela fronten skyldrade gevär. Noel, djupt skakad, tog detta för en dröms bländverk; han ville störta på knä, men kejsarens oförändrade anlete höll honom tillbaka. Utan att gifva akt på hans sinnesrörelse, utan afseende å de känslor, hvaraf den gamle krigaren var intagen, gaf Napoleon ett nytt tecken. Å nyo hördes trummorna, och öfversten fortfor med sin väldiga stämma: "I kejsarens namn, erkännen underlöjtnant Noel såsom löjtnant vid edert regemente." Det fattades föga, att detta nya dunderslag helt och hållet förkrossat Belgiern. Hans knän förmådde knappt bära honom; hans ögon, som på 20 år icke känt några tårar, flödade nu deraf; han vacklade, hans läppar darrade och kunde ej frambringa något begripligt ord; han kände knappt mer sig sjelf, då en tredje trumhvirfvel helt och hållet beröfvade honom hans sinnen och öfversten ropade: "I kejsarens namn erkännen löjtnant Noel, som kapten vid edert regemente!" Utnämningen var fullbordad, och med det upphöjda lugn, som beherskar passionerna, och som gaf kejsaren så mycket majestät, när han antog det, fortsatte han med allvar och värdighet mönstringen. Men den stackars Noel hade förlorat sina krafter: med ögonen badande i tårar nedsjönk han i sin öfverstes armar, och ropade med nästan qväfd röst: "Lefve kejsaren!" </chapter> <chapter name="Opinionsyttring mot dåliga pressalster">

Opinionsyttring mot dåliga pressalster.

Då något genomgående ondt skall med roten uppryckas eller då något verkligen stort skall genomdrifvas, måste folket sjelf taga sig angelägenheten om hand. Pressen spelar väl härvid en vigtig roll, ity att den framhåller och fäster uppmärksamheten på de rådande missförhållandena; riksdagen har också en hufvudroll, ty den har sista åtgörande ordet; men det är orternas egen befolkning, som dock i grund och botten afgör frågornas öden. Folket, som sammanträder här och der på möten, kan väl ej direkt fatta bestämmande beslut, men genom att gång på gång kraftigt uttala sin åsigt, hvilken då genom pressen genljuder från trakt till trakt, skapar det en opinion öfver allt landet, och då opinionen i sin kärna bär en för landet vigtig angelägenhet, växer den med hvarje ögonblick liksom lavinen och bryter slutligen oemotståndligt ner alla hinder för att bringa sitt innehåll — sin sunda kärna — fram till målet. På sådant sätt har opinionen under de senare åren visat sig vara en stormagt i staten, en magt, som kanske vederbörande ej vilja högt erkänna i jemnbredd med de "godkända" första och andra samt ej minst tredje statsmagterna — regeringen, riksdagen och pressen — men för hvilken magt icke dess mindre både första och andra samt ej minst tredje statsmagten i tysthet böja sig. Vi föranledas till dessa reflexioner af ett referat från ett folkmöte, som nyligen hölls i Vernamo och der man bl. a. äfven uttalade sig på det skarpaste ogillande mot osedlig litteratur och ansvaringssystemet. Det har således ändtligen gått så långt, att till och med folkmötena ansett sig tvungna att taga dessa tryckfrihetens böldutväxter under sin speciela uppmärksamhet. Närmaste anledningen dertill är väl att söka i den senaste skandalösa rättegången mot "Sveriges Tidning", hvarvid en arbetare, som knapt nog kan skrifva en enda rad, men som stält sig som tidningens ansvaring, blifvit dömd till flera års straffarbete och fängelse, då deremot den verkligt brottslige visserligen är fullkomligt väl känd, men ej kan drabbas af lagens arm. "Bah", säger man på de håll, der man ännu skyddar sig bakom ansvaringens rygg, "då lagen tillåter mig att hålla ansvaring, så måste det väl ej vara något att fästa sig vid." Ja, det är just olyckan att "lagen tillåter det". Men då lagens dom är overksam, kan folkets dom vara verksam. Det har man också på sina håll börjat inse, och derför är det omnämnda mötet i Vernamo ett glädjande tidens tecken. Vi hoppas att det skall efterföljas af flere i samma anda. Ty när folket sjelf reser sig mot det skamliga kringgåendet af lagen, är också knifven satt till roten på det onda. Har blott allmänhetens uppmärksamhet en gång blifvit så kraftigt fäst vid det ondas befintlighet och vid sättet för dess utrotande, så skola systemets anhängare tvingas att frångå detsamma och ett sundare förhållande skall inträda. Uppkomsten och utvecklingen af såväl den osedliga litteraturen som ansvaringssystemet beror ytterst på den läsande allmänheten sjelf, ty köpte den ej dylika pressalster, skulle de också ej heller kunna florera. * I sammanhang med förestående må äfven nämnas att den hederliga tidningspressen sjelf börjat allmännare uttala sitt ogillande öfver ansvaringssystemet. Senast har nu Södermanlands Läns Tidning innehållit en ganska skarp uppsats om denna sak. Vi återgifva här uppsatsen, så lydande: Ansvaringssystemet, denna Gumpekullasten, som vår förträffliga tryckfrihetslag inrättat för fegheten att gömma sin nacke bakom, har åter kommit på tal, och det allvarligare än någonsin, med anledning af tryckfrihetsåtalet mot "Sveriges Tidning". Detta mål visar oss det uppbyggliga skådespelet af en "satisfactio vicaria", eller hurusom en person begår brottet och en annan får lida straffet. Att arbetskarlen Berggren icke skrifvit de artiklar, för hvilka Sveriges Tidning blifvit fäld, eller haft bestämmanderätt vid deras offentliggörande, det är både erkändt och vittnadt; men icke dess mindre är det han och ingen annan som för nämnde artiklar blifvit dömd till åtskilliga års straffarbete och fängelse samt 3,450 kronors böter. Det vittnar godt om vår svenska press' moral, att den så godt som enstämmigt uttalat sin förkastelsedom öfver detta orättfärdiga system. Ännu bättre hade det naturligtvis vittnat, om hela pressen instämt i ogillandet, men det hade varit att ställa fordringarna på fullkomlighet allt för högt i denna ofullkomligheternas verld. Några tidningar ha tyckt sig hafva fog att, mer eller mindre lamt, taga ansvaringssystemet i försvar; det är begripligtvis de som sjelfva äro klädda i ansvaringar, nemligen "Fäderneslandet", "Östgöten", Öresundsposten" och "Sveriges Tidning", hvilken sistnämnda förskyllat, att den för de öfriga "arbetskarlstidningarna" (d. v. s. sådana som hafva arbetskarlar till ansvarige utgifvare) så generande frågan blifvit bragt på tapeten. De värda bladens oansvariga redaktioner ha hvar i sin stad producerat sig i ett slags apologetiska föredrag, hvari de gjort sitt bästa att försvara, eller rättare sagdt ursäkta — ty något försvar kan härvidlag icke gerna komma i fråga — att de för sin utkomst skull hålla sig med syndabock. Ursäkten ljuder ungefär lika från alla vederbörande: tryckfrihetslagen, sådan den nu är, är så bristfällig, de oansvariga redaktionerna äro hänsynslösa liberaler, höga vederbörande hafva städse varit fasligt onda på alla liberaler, derför måste alla liberaler — låta andra umgälla hvad de sjelfva förskyllat. Vore icke detta räsonemang så ytterst sorgligt genom den krassa sjelfviskhet och den föraktliga feghet som deri förråda sig, skulle man skratta åt det samma, då man vet att de nämnda bladen, med ett undantag måhända, spela en så obetydlig politisk rol, att höga vederbörande sannolikt icke räknar med dem. Göteborgs Handelstidning, Dagens Nyheter och Nerikes Allehanda äro fullt lika liberala och sjunga ut lika oförskräckt som trots någon af de oansvarige kollegerna, men det oaktadt krypa deras redaktörer icke bakom någon arbetskarls rygg. Tager man kännedom om tryckfrihetens historia under de senaste 3 årtiondena, skall man också finna att dessa åtal nästan utan undantag tillkommit, icke af politiska orsaker, utan på grund af, förmenta eller verkliga, äreröriga beskyllningar eller smädelser mot enskild person — hvilket ock flere än en bland våra oansvariga lära ha personlig erfarenhet af. En på skäl och grunder bygd kritik af bestående förhållanden torde näppeligen i våra dagar leda till åtal. Att den af rätthafveriets män eller af den trångbröstade uppfattningen nämnes skandalskrifveri, är väl möjligt, men deremot skydda inga köpta ansvaringar. Vår tryckfrihetslag är bekajad med många brister — den satsen tarfvar inga bevis, men den största af dem är i vår tanke, att han tillstädjer tidningsutgifvare att begagna ansvaring. Endast den omständigheten är af beskaffenhet att stämpla lagen som oändamålsenlig och följaktligen i behof af att omarbetas; ty genom nämnda bestämmelse rent af uppmuntrar han den samvetslöse smädeskrifvaren — och smädeskrifveriet lärer slå väl i spann — genom att medgifva denne rätt att, ofta för en spottstyfver, köpa sig strafflöshet. </chapter> <chapter name="Mejeriafdelning. De senaste uppfinningarne inom mejerihandteringen">

Mejeriafdelning.

De senaste uppfinningarne inom mejerihandteringen.

Vi hafva förut yttrat ett och annat om de svårigheter, med hvilka jordbrukaren under nuvarande förhållanden har att kämpa. Såsom första vilkoret för vinnandet af förbättring i detta afseende har nämnts nödvändigheten att följa det från utlandet gifna exemplet och åsätta införseltullar å våra jordbruksalster. Derigenom vinna vårt lands producenter likställighet med utlandets jordbrukare, och först då kan en naturlig och rättvis täflan inträda. Men ingen må tro, att med införandet af spanmålstullar allt är vunnet, och att en gyllene tid dermed inträder för vårt jordbruk. En hel mängd andra förhållanden måste också omgestaltas. Sårskildt måste jordbruket upphöra med att företrädesvis producera spanmål för afsalu och i stället egna sin största omsorg åt foderberedning och mejeriskötsel. Men det är ej lätt — särskildt för mindre jordbrukare — att genast kunna öfvergå från spanmåls- till mjölkproduktion, helst för denna förändring fordras ett visst rörelsekapital. Dessutom är det på sina ställen svårt nog att få afsättning för mjölken. Nu har dock ett nytt uppslag gifvits äfven i detta afseende, genom De La vals uppfinning af handseparatorn (gräddskumningsmaskin, som drifves med handkraft) och laktokriten (profvare af mjölkens fetthalt). Sjelf har uppfinnaren vid ett landtbruksmöte i Dalarne redogjort för bästa sättet att tillgodogöra sig dessa uppfinningar. Vi återgifva ur hans föredrag öfver denna fråga följande: Utväljen t. ex. tvenne byar, der I veten att god tillgång på kreatur redan nu finnes, och låten i hvar och en af dem på kommunens bekostnad uppföra ett litet mejeri. I hvartdera af mejerierna uppställen i en laktokrit (gräddprofvare) en kärna och öfriga apparater för smörtillverkning. I olika delar af byn åter skolen I uppställa tillsammans 10 à 15 handseparatorer. Nära hvarandra liggande gårdar kunna förena sig om en separator. Hvarje jordegare skummar sjelf med separatorn sin mjölk och kan sålunda efter behag och behof skumma den mer eller mindre hårdt. Skummjölken behåller han sjelf, men lemnar grädden till det gemensamma budet, som för den fram till mejeriet. Der profvas genast hvarje leverans af grädde medelst laktokriten, och hvar och en erhåller precis den betalning, som motsvarar den qvantitet smörfett, som grädden innehåller. Då, enligt hvad erfarenheten visat på andra ställen, leverantörer af oskummad mjölk till mejerier ej kunnat erhålla högre betalning för mjölken än de skulle hafva fått för det ur mjölken vunna smörfettet i följd deraf, att skummjölk, som sammanföres i stora qvantiteter till ett ställe, ej kan vinna afsättning och sålunda förlorar nästan allt värde, så är det lätt att inrätta grädduppköpsmejerier och att förutsäga, att de skola hafva god framgång. Härtill kommer, att den färska separerade skummjölken har för omedelbar förbrukning den oskummade mjölkens halfva näringsvärde. Den, som är mycket mån om sin ekonomi, skummar mjölken hårdt, d. v. s. förskaffar sig prima pris för största möjliga qvantitet smörfett. För sitt eget behof af fettämne anskaffar han godt sekundasmör och fläsk. — — — När I sedan, måhända redan nästan vår, om I skynden Eder, kommit till insigt derom, att exporten af prima smör lönar sig väl — frakten, några få öre pr skålpund, spelar ingen roll —, skolen I så fort som möjligt vidtaga samma anordningar i andra byar. På det sättet bören I kunna om ett år härefter hafva åtskilliga tiotal laktokriter och åtskilliga hundra handseparatorer i gång. Jag har här en uppgift, att i tvenne socknar finnas tillsammans omkring 2,500 mjölkande kor. Vi hafva här i dag hört en glädjande uppgift om en ganska hög medelmjölksproduktion pr år af dessa kor af fjellras. Om jag antager, och jag tror ej att det är för högt tilltaget, att hvarje ko häruppe i medeltal lemnar 400 kannor mjölk årligen, så skulle inom dessa socknar årligen produceras 1,000,000 kannor mjölk. Då af denna mjölk icke torde åtgå mera än 3 och en tredjedels kanna mjölk till ett skålp. smör, om året, så skulle här kunna tillverkas 300,000 skålp. smör om året. Antager man, att hälften här af exporterades till ett pris af 80 öre pr skålp., så skulle årligen icke mindre än 126,000 kr. inflyta kontant till de båda socknarne. Detta under förutsättning, att ingen tillökning i kreatursstocken egde rum. Men med stöd af erfarenheter från andra håll är jag förvissad derom, att kreatursbesättningen mycket hastigt skulle tillväxa. Den på grund af klimatets beskaffenhet riskabla sädesodlingen skall lemna plats för foderväxtodling, och på samma gång mjölktillgången genom kreatursstockens tillväxt mångdubblas, skall jorden erhålla större tillgång på gödsel och derigenom blifva i stånd att gifva allt rikare skördar. Jag har sökt visa, att mitt förslag blifver af synnerligt gagn för dessa bygder. Men det blir det för visso blott under den förutsättningen, att det snart sättes i verkställighet. Allt dröjsmål är farligt. Tiden och tidsomständigheterna rusa i våra dagar framåt med iltågsfart. Hvad som med lätthet kan ernås i dag, kan ofta icke ens med den största ansträngning vinnas i morgon. I den allmänna täflingskampen för tillvaron eller rättare för en lycklig tillvaro gäller det att, om icke komma först, dock icke blifva för långt efter. De förhållanden, som legat till grund för hr De Lavals beräkningar, äro väl närmast hemtade från Dalarne; men det nya uppslag för mjölkproduktionen och mjölkafsättningen, som han genom sina nya uppfinningar, handseparatorn och laktokriten gifvit, förtjena otvifvelaktigt att litet hvarstans tagts i öfvervägande. Det för mejerier svåra problemet om afsättning för skummjölken skulle vara bra nära löst, om leverantörerna för eget behof använde denna mjölk och blott sålde grädden, hvarjemte full rättvisa skulle skipas, om grädden betalades efter den verkliga fetthalten ej efter kanntal. </chapter> <chapter name="Annons: Östgöta Correspondenten"> ÖSTGÖTA CORRESPONDENTEN, Östergötlands Läns Tidning och Allmänna Annonsblad. Provinsens största och mest spridda tidning. Östgöta Correspondenten får härmed äran tillkännagifva, att tidningen fortfarande kommer såsom hitintills, att utgifvas under det snart tillstundande nya året — 1886 — med trenne nummer i hvarje vecka eller alla helgfria tisdagar, torsdagar och lördagar. Östgöta Corrrespondenten har från sin första uppkomst arbetat för att blifva en allmän länstidning för Östergötland på samma gång som äfven provinsens allmänna annonsblad. Östergötland, dess angelägenheter och intressen behöfva, såsom hvarje annat län, en gemensam tidning — en länstidning — hvari hela länets befolkning liksom kan mötas. Provinsens egna fördelar bjuda det. Fördelen att hafva en tidning, som företrädesvis gör till sin uppgift att, så vidt möjligt är, på ett ställe sammanföra och belysa länets och angränsande orters angelägenheter, är, äfven om man endast och allenast tager det i betraktande från annonsernas synpunkt, af den största vigt för hvar och en enskildt. Östgöta Correspondentens städse, framför allt på de senaste åren, växande och tilltagande omsättning, ådagalägger väl äfven att åtminstone ett stort flertal ser saken från samma synpunkt. Tidningens ökade omsättning skall alltid sporra Redaktionen till ytterligare bemödanden att till publikens nytta och gagn infria sina förbindelser. I underrättelser från utlandet delgifva vi allt det vigtigaste derifrån. Provinsens och stadens angelägenheter följas uppmärksamt. För landstingets och stadsfullmäktiges förhandlingar redogöras så fullständigt som möjligt, på samma gång äfven som skyndsamt och snabbt. I Stockholm har tidningen fyra ordinarie correspondenter samt dessutom flere enskilda och tillfälliga. Inom provinsen och angränsande orter har tidningen omkring ett hundratal meddelare, från hvilka underrättelser ingå vecka efter vecka, delgifvande från ett stort flertal församlingar hvad som inom dem tilldrager sig. Respektive läsare hafva under årets lopp haft tillfälle att sjelfva erfara det. Ingen annan tidning i Sverige har i detta afseende något motsvarande. Riksdagen har i tidningen alltid haft sin egna rubrik. Motioner, väckta af provinsens riksdagsmän, såväl i Första som Andra kammaren återgifvas o. s. v. Riksdagscorrespondenter, som på platsen följa ärendenas gång, saknas icke. Handelsunderrättelser skola meddelas under sin vanliga stående rubrik. Telegrammens antal ökas allt mer och mer. Följetongen skall hädanefter såsom hitintills, med all möjlig omsorg tillgodoses. Hvarjehanda allvar och skämt meddelas i en särskild afdelning. Landsortspressen har i allmänhet på senare tiotalen af år skridit framåt i alla rigtningar. Östgöta Correspondenten har icke heller stått stilla. Ett stort flertal af landsorternas tidningar följa de allmänna angelägenheterna nu mera lika fullständigt och skyndsamt som hufvudstadspressen, i många fall till och med skyndsammare, till följd dels af de många Stockholmscorrespondenter, som nu stå till landsortspresens tjenst, dels äfven förmedelst snabba telegram-meddelanden. Från sådan synpunkt tillåta vi oss äfven att rekommendera hela landsortspressen och alltså jemväl Östgöta Correspondenten i den tidningsläsande allmänhetens bevågenhet och gunst. Redaktionen är densamma som förr, ehuruväl yngre, nya och friska krafter tillkommit. Prenumerationspriset är: för helt år 8 kr., för tre fjerdedels år 6:25, för halfår 4:25, för fjerdedels år 2:25 och för en månad 1 kr. Vid prenumeration å posten tillkommer postbefordringsafgiften, utgörande en femtedel af prenumerationspriset. Vi tillåta oss fästa uppmärksamheten på, att prenumeration å posten bör verkställas redan vid medlet af December månad. Endast i det fall, att reqvisition blifvit å postanstalt gjord före den 25 December, kan med säkerhet påräknas att densamma genast skall handläggas. Hvarje reqvirent behagade å närmaste postanstalt aflemna tvenne exemplar reqvisitionssedlar. Det ena exemplaret skall nemligen qvarstanna å postanstalten och det andra återlemnas, qvitteradt af vederbörande tjensteman. De exemplar af medföljande reqvisitionssedlar, som ej användas för egen räkning, anhålles måtte öfverlemnas till någon, som antages vilja prenumerera å tidningen. Reqvisition kan ske å alla postanstalter i riket. * Under loppet af de senaste åren hafva stora politiska och sociala partistrider försiggått, ej mindre vigtigt ingripande i vår egen samtid, än bestämmande för framtiden. I dessa strider hafva vi beaktat och uppmärksammat de, så vidt vi förmått uppfatta dem, allmännaste tänkesätten inom landet och länet samt öppet, pligttroget och beslutsamt egnat dem såväl vårt arbete som vår röst. Efter den häftiga och lidelsefulla politiska tvekamp, som under loppet af det senare 17-talet af år fortgått statsmagterna emellan, framträdde för ett stort flertals blick slutligen det otvifvelaktiga sakförhållandet att man, utan att egentligen komma till några afgörande, för det allmänna gagnande resultat, i stället invecklade sig i mot hvarandra fiendtligt förvirrande partisträfvanden, snarare afledande ifrån, än närmande sig till några bestämda, positiva och praktiska mål, således alltid gagnlösa för att icke säga skadliga för rikets lagbundna utveckling och framåtskridande, om äfven fruktbärande för ett eller annat parti. Ifrån den stund som detta sakförhållande allt tydligare och tydligare visade och framstälde sig för det allmänna omdömets granskande blick, hafva vi också befunnit oss och kämpat i de djupa led, som besjälas och vägledas af det bjudande behofvet att komma från ord till handling, från ofruktbara strider och söndringar till afgörande resultat och beslut i allmännyttig och framåtskridande anda och rigtning. På de sista två à tre åren hafva de norska revolutionära rörelserna eröfrings- och magtlystet äfven börjat rycka öfver gränsen till vårt land eller emot oss för att äfven indraga oss i sina oberäkneliga, upplösande och förstörande partihvirflar. I de mångfaldiga och bittra strider, ja i de nästan fiendtliga förvecklingar, som i följd deraf redan uppstått och med all säkerhet i den närmaste framtiden ännu ytterligare komma att utveckla sig, skola vi så trofast och kraftigt vi förmå, sluta oss till och omfatta vårt eget fosterlands fäderneärfda, nationelt fria och sjelfständiga fana. * Offentligt härmed helsande respektive allmänhet och tidningsläsare, innesluta vi oss vördsamt i benägen hågkomst vid den snart stundande prenumerationen. Linköping i November 1885. <tab>Östgöta Correspondentens redaktion. </chapter> <chapter name="Landthushållning">

Landthushållning.

Medel mot hornklyftor eller springor i hästhofvar.

Ett utmärkt medel häremot är användandet af honung och gult vax, lika mycket af hvardera sorten. De uppvärmas vid svag eld blott så pass, att de blifva flytande, hvarefter de röras ihop. Med en pensel, doppad i det sammanrörda, bestrykes den förut med ljumt vatten rengjorda hofven ofvanpå och inunder. De väl rengjorda klyftorna samt springorna fyllas fullständigt. Efter att flera gånger hafva användt denna blandning, hvilken hvarje gång förut bör uppvärmas för att bättre kunna handteras med penseln, försvinna klyftor eller springor. Hofven blir derigenom i viss mån upplifvad och vid skoningen visar sig på öfverraskande sätt, att den erhållit en utmärkt smidighet och mjukhet. * Spanmålens skötsel i magasinet, säger T. f. L. efter en tysk landtmans erfarenhet, bör werkställas så, att säden upplägges så föga tjockt som möjligt, samt att den derefter skyfflas hwarje torr och kylig dag, men aldrig under regnwäder. Ju mera säden wid skyfflingen får genomfara luften, desto bättre. Sedan den på detta sätt blifwit torr, erfordras endast under wintern till och med Februari en omskyffling i månaden och derefter till "blomningstiden" hwar åttonde dag. Den widare erforderliga skötseln inskränkes till en gång i månaden, men sommartiden alltid tidigt på morgonen. — Wår egen erfarenhet öfwerensstämmer i hufwudsak med ofwanstående, och derför kunna wi gerna — isynnerhet efter ett så regnigt år som detta — instämma i den tyska landtmannens uppmaning: glöm icke att skyffla säden! </chapter> <chapter name="Annons: Husqvarna Stålsymaskiner"> Den största efterfrågan i vårt land röna numera Husqvarna Stålsymaskiner med vidstående skyddsmärke. Dessa utmärkta svenska symaskiner, som belönats med Guldmedalj vid alla större utställningar der de uppvisats, säljas till billiga pris, på beqväma afbetalningar och under fabrikens betryggande garanti hos Husqvarna-Fabrikens ende agent i Linköping. (6668) John Brobeck. </chapter> <chapter name="Norge">

Norge.

En utmaning till täflan i jiribffoISpning hor enligt "Nordisk IdrtilMao" as den ncder- läubsfa stridskolöpaieföreuinaeu tiflfänblä hr 31 re I Paulsen. Täflin.a,en skulle ega rum å internationella ftribsfoiöparenictet i Ham- burg, rch priset skulle »varda The Sperd Cbamvion^fip i>l sin sida iiifKininiiT hr Paulscu en rch hwar, sent bestrider honom äran att waia "werldens sinibbasle ffribflto» löpare", till täflan rrnb bonom i Kristiania i Februari nästa är. 2öpninacit kan itt= sträckas från en distans af Hända till 50 engelska mil med 100 pirnbé inta!." af [tiuaijc lastande, tzl Paulsen är willig att hälla stridstobana i beredskap samt erbjiiter sic, att ersätta sina eventuella motständares reselosl- uader imd 25 pund sterliug. Meddelande om deltagande i lästiiigeu rch garanti ser in» fatfen skola före den Al Januari 188(1 in- sändas lill Norsk Idrtrlibluds rednklioii. Sllltsmiuistci Eweidrnps helsolillstHnd är allt fortfarande swagt och synes ingifwa na» gon oro. För ett par nätter sedan tillkalla- des plötsligt hans läkare, och ministern har ej kunnat närwara wid alla sammanträdena i statsrådet, hwilket är fä mycket betänkli- gare, som det-ia hällas i Cwerdrups egen embetsboning och ban förut flere gånger bu» rits på en chaifelongne in i flalörådsruni- mel. Nu har han ej kunnat flyltns ur sängen. iilnKiittii :• ►••A/V A LM O .•.<*■ r,v Kapital- [2.000.000 Kronor. Halfva vinsten å lifTörsäkringar på lifstid in. fl- tillfaller de försäkrade utan förhöjning i premierna. Brandförsäkringar, gällande viss tid eller för all framtid, Hyre-, Lif-, Lifränte-, Kapitals-, Pensions, och Donationsförsäkringar meddelas genom bolagets agenter: i Berg: i Skeuinge: i Vadstena: i Mjölby: (7143) F. W. Österberg, Augustinus Olson, Ljungstedtska Skolan. Ivar Kraft, Emil Hedblom, C. J. Hansson, Aug. Törnqvist, E. E. Hellerström, C. O. Gripenberg. Flera egendomar till försäljning S. AI. Samuelsson. livstad, Linköping ^ .^RINGS-AK7'/^ 6<% <fy s,ber F. A. Aspeqvist, Skeiiii Kas KQRDSTJERNÅN STOCKHOLM Andel 1 bolagets vinst tillkommer de försäkrade utan förhöjning af premierna. C. S. Holmin, Arv. Arvedaon, Chr. Bergström, A. Schillberg, Ki;.i. Edv. Nilsson, MjBlby. J. 6. Andersson, \Vu.Utena._ (181 Linköpings Sparbanks Kungörelse. iFöi" ii|>|ihäraisiile al" nu l&paittie Eiallåreis ranta på från sparbanken härdades ullem- nade penninglån, äfvensom förflutna årels Uapitalafbelalning å alla amor- (eringslån, har sparbanks-Styrelsen bestämt Tisdagen don 2» oeli €$usriagen den 30 nästa December, hvarde- ra dag-en Bil. emellan 9 «en 1 |)ä dagen, då vederbör- ande alltså skola betalningsskyldig- heten i sagde afseende fullgöra vid den i skuldförbindelsen bestämda på- följd alt hela länet eljest är till be- talning förfallet och ofördröjligen kommer alt indtifvas. ft:r ä det lån, lör hvil- ket liqvid erlägges, skall af den betalande kunna uppgifvas. Linköping i Sparbanken den 16 November 1885. (7709) Styrelsen. Gustaf Lundblad, amanuens i Kongl. Finansdepartementet, omhe- sörjer punktligt och billigt handlingars inlem- nande och uttagande i alla här varande cm- hetsverk. Stockholm i April 1884. Adress: Kongl. Finansdepartementet. (40) Östergötlands läns Kalender, utgifven hösten 1883 af löjtnant A. Ridderstad, är priset nu nedsatt till 3 kronor pr exemplar och finnes tillgänglig till detu pri.- i hvaije Bokhandel inom länet. Skriftliga reqvigitioner eipedieras franko, om de in-äudas till förläggarna Sahlströmska Bokhandeln (likström & Stare), Linköping. Kalendern innehåller: I. Allmän beskrifning och iifversigt jemte statistiska uppgifter rörande olika förhållsndeu inom provinsen (sid. I—142). II. Persoiiafdcniug, upptagande tjensteman vid stater och kårer samt vid länets särskilda korporationer m. fl. (sid. 143—202). III. Landet. Under denna rubrik Inrymmas de olika socknarne. Här upptages presterska pet, skollärare och organister, kommunala yen- stetnän m. fl., bevillnings- och taxeringsvärden. fyrktal, allmänna kassor, hemmantal, fornlem nlngar samt de olika gårdarne med utsatt man- tal, taxeringsvärden, areal och egare särskild!, för hvarje ni. ni. tsid. 202—551). IT. "Egendomar med underlydande utom den socken, der hufvudgården är belägen" (sid V. En förteckning öfver utarrenderade kro- ii»egendomar inom Östergötland (sid. 558—563). VI. Stuileiua. lör hvarje af provinsena stä- der upptages här tjensteman och ledamöter inom styrelser, verk, inrättningar samt öfrige befint- lige institutioner och föreningar m. m., äfven som förteckningar ä handlande, yrkesidkare oeh industriella anläggningar — merendels med ut- satta taxeringsbelop och telefonnummer — (sid. 504—627). VII. Motala mekaniska verkstads tjensteman Vill. Valdemarsvik (sid. 628—629). IX. Ortregister (sid. 630—648). X. Personregister och adresser (sid. 649 XI. Länskarta öfver Östergötland. XII. Vägkarta öfver d:o. Illand losord, som provinsens tidningar ut- talat om arbetet, anföra vi följande: Öatgöta-Kurireu — den nya Vadstenatid- ningen — yttrar: "Boken har f5r osa varit af vUsentlig nytta, uud«r \nr strätvau att söka göra uss hemmastadda i provin- sen, ovh det är t-alunda elter en grundlig profning vi rekommendera densamma. — Denna prSfning utfaller emellertid sa till arbetet! fordel, att vi med fullt skal skänka vårt blista erkän- nande icke allenast ät dess stora omfattning och grund' lighet, utan äfven oeh i första rummet ät den syn- nerliga reda, hvarmed de rikhaltiga uppgifterna äro ordnade. Säsom uppslagsbok är det sålunda förtr»B- ligt oeh för dem, som vilja roa sig med att taga kän- nedom om statistiska uppgifter, så finna» sådana i Hökens intresse ökas genom uppgifter för hvarja socken om dess fornminnen. Antagligen är detta den fullständigaste oeh mest omsorgsfullt utarbetade läns- kalender, vi för närvarande ega i Sverige. Tvenne väl utförda kartor öka arbetets värde." 'Vadstena läns tidning" skrifver: "Vi önska äu vidare lusta uppmärksamheten vid denna för länets invånare väl beliöfliga kalender, som utmärker sit; lör en prydlig utstyrsel och omfattande innehåll. Arbetet upptager 725 sidor »tor och tät- tryckt oktav med vidhäftade *J:ne innevarande år upp- radade kartor, öfver länet, hvilka äro tryckt» ho» l.ithogratlska Aktiebolaget i Norrköping." — Herren af Davids stam eller 3 år i den heliga staden. Ny godtköpsnpplaga, häftad 1: SO, inb. 2 kr., nu utkommen. 3öo sidor. En samling Bi ef, hvilka eu alexandrinsk judinna, under sitt vistande i Jerusalem pä 11 ci des tid skref till sin fader, en rik jude i Egypten, och i hvilka hon såsom Ögonvittne berättar alla händelser oeh underbara tilldragelser ur Jesu af Nazareth 111' från hans döpelse i Jordan till hans korsfästning på Golgata, af Pro- fessor J. H. INtiRAHAM. Till salu i all» boklådor samt hos förläggaren (3565) Nordströmska Bokhandeln, Jönköping 91 nitton c t. Fastighetsauktion. 1 anseende till egarens afflyttning från orten utbjuden till försäljning medelst offentlig auk- tion, som förrättas på stället Måndagen den 1 Februari 18M kl. 3 e. ni., egendomen Rlekle- liag i Hinna socken af Rostrings härad. Kgendomen, som består af 1 till V» formed- ladt mantal frälse, är naturskönt belägen, har tillräckliga åbyggnader i utmärkt »kick, der- ibland boningshus, Innehållande, förutom under- våning af sten, 12 rum m. in., samt besitter ett egovälde af 186 tunnland, deraf 40 tunnland äkcr, 4D dito äng, återstoden hag- och skogs- mark med löf- och barrskog till nusbehof. Till gården hörer jemväl: l:o) <|varu om 4 par stenar och grynverk. 2:ol Såg med spånnyfvel. äfco) Afverkningsr.ltt till en inom socknen be- lägen skogspark. Tillträdet får ske den 14 nästa Mars. Vidare upplysningar meddelas af undertecknad. Väderstad den 1(1 December 1885. (8057) Hugo lilndeber£. tJesaom Arrciideauktiou, som på stället förrättas Onsdagen den 30 i denna månad, utbjudes '/,, mantal Nanders- bo i Gerdserutns sucken, af egaren, på fem åts tid, att tillträda nästa 14 alar,», med upp- sådd höstgröda, 14 tunnor råg, 2 tunnor hve- te, tillträdesfoder och upplöjdt vårland; till hemmanet bäfdas cirka 100 tunnland åker, 50 tunnland äng, (100 tunnland skog och be- tesmark, allt af god beskaffenhet, sommar- och vinterfoder 2 par hästar, 4 par oxar, 30 kor, utom ungnöt och får. Skördar i medel- tal 400 tunnor spannmål, utom rotfrukter. Belägen i naturskön trakt 3r, mil från Fåle- rums jernvågs8tation, med nya åbyggnader, fullt tillräcklig» för gårdens behof. Vidare tillkännagifvas vil koren före utropet genom kontrakt, för hvars fullgörande fordras godkänd säkerhet, och förbehålles 1 timmes betänke- tid efter klubbslaget, att antaga eller förka- sta skeende anbud. Gullebo den 8 Docenibor 1S85. _ (8103)_______8. G. Quitafråvon. Åbyggnaderna vid undantagslägen- heten Jonstorp, Tyrsbo egor, Njkile socken, be- stående af en ny, timrad byggnmg. innehållande 3 rum och kök samt en ny ladugårdsbyggnad, inredd till stall, fähus, loge, vagnshus och små- hus, forsaljes under hand, hvarom uppgörelse kan ske med egaren på stället till den 28 dennes. Abyggnaderna få qvarstå på platsen så Unge undantagsförmånerna räcka, och kan en blifvande köpare äfven, om så önskas, få arrendera undan- tagsjorden, som föder 1 häst och 3 kor. Jonstorp den 5 December 1885. (7939) J. JohaiWBOn.