Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 3, Fredagen den 11 December 1895 (Profnummer)
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då han tystnade war det, som om en
tyngd fallit från hans hjerta. Den unga
flickan satt tyst...
— Emma, återtog han. Har ni icke
något swar att gifwa mig? Jag har älskat
er länge, men aldrig för er rikedom. Nej,
denna har i stället stått som ett afskräckande
spöke mellan mig och er... En fattig ung
mans afsigter missförstås så lätt... Men
Gud är mitt wittne att det är er ensam,
icke er rikedom, som jag älskar. Huru många
gånger har jag icke önskat att ni måtte wara
lika fattig som jag sjelf!
Han hade under sitt tal rest sig upp och
stod der nu framför henne med ett
bönfallande uttryck i de klara, blå ögonen,
afwaktande den unga flickans swar.
Hon reste sig upp från gungbrädet och
gick fram emot honom, i det hon räckte
honom handen.
— Lars, sade hon med låg röst, här är
min hand. Äfwen jag älskar dig.
Öfwerlycklig slöt han henne i sina
armar.
— I morgon talar jag med din far,
sade han.
***
Åter hade solen uppgått på det blå fästet,
spridande sina strålar öfwer fattig mans
koja och de rikes palats.
Wid Ängsnäs war man redan tidigt uppe.
Det gamla ordspråket "morgonstund har guld
i mun", war nämndemannens walspråk och
det dugde icke att någon i hans hus dröjde
med att stiga upp på morgnarne.
Nämndemannen och hans drängar hade
redan warit ute och arbetat och skulle gå in
för att spisa frukost, då Lars bad att i
enrum få tala med husbonden.
— Nå, min käre Lars, hwad kan du wilja
mig? sade han sedan de blifwit allena.
— Se, det är så att... att...
— Kors, så högtidlig du ser ut! Hwad
har händt dig, efter du är så der tafatt?...
Det brukar du wäl aldrig wara...
— Jag... älskar Emma... och hon
älskar äfwen mig...
Nämndemannens panna lade sig i några
betydelsefulla weck.
— Hur länge sedan är det du talade
med henne derom? frågade han.
— Jag har aldrig talat med henne
derom förrän i går afton...
Husbondens ansigte ljusnade något.
— Jaså... Nå, hwad tänker du
försörja din hustru på?
— Jag har ett par starka armar, sade
han.
— Och så litar du wäl på min hjelp,
kan jag tro?
— Nej, det gör jag icke... Jag älskar
Emma för hennes egen skull, ej för hennes
rikedom och jag skulle önska att hon wore
lika fattig som jag.
— Ja, det der är nog wackert.
— Och sant.
— Ja, det är nog möjligt, men jag skall
säga dig Lars, att jag ger icke min flicka
åt någon fattig man... Ser du, jag
fordrar inte rikedom på gods och guld, men
deremot på erfarenhet. Gif dig ut i
werlden och pröfwa på kampen för tillwaron...
Kom sen tillbaka om några år, så wida
kärleken skulle wara biståndig, och då få wi
se hur det kan bli. Will du resa, så skall
jag försträcka dig nödiga respengar. Tag
wägen till Amerika. Jag har hört att många
börja begifwa sig i wäg dit!
— Tack nämndeman! Rådet är godt, och
jag skall följa det... War wiss om att
jag aldrig kommer tillbaka, om jag ej lyckas
förwärfwa mig någonting.
— Bra taladt, Lars! Jag wisste nog
jag, att du war en karl...
Det war slut på samtalet.
Nämndemannen och Lars gingo in i stugan. Man
kunde icke på dem se att något särskildt
förefallit. Emma, som sett att Lars talat med
fadern, såg wisserligen allt ibland bort till
honom, men han endast ned i tallriken. Han
utstakade redan planer för framtiden.
***
Det war en afton på hösten.
Utanför boningshuset wid Ängsnäs stod
en wagn och på densamma en kista. Lars
skulle i dag lemna Ängsnäs, för att resa
till Amerika.
Det ansågs wid tiden för wår berättelse
nästan som att prisgifwa sig åt undergång,
dä man wågade företaga en dylik långresa.
Inne i den lilla kammaren stodo Lars
och Emma. Tårarne föllo utför hennes
kinder och äfwen i hans ögon lyste det så klart.
Han war man, men han kunde ej
tillbakahålla tårarne, nu, då han stod i begrepp att
lemna den älskade. Men Lars hade ju
beslutit sig för att skapa sig en framtid och
det skulle han göra i det fjerran aflägse
landet.
— Gråt icke. Emma! Din far är en
klok karl och jag will lyda honom. Jag
kommer ju tillbaka, då jag lyckats skapa mig
en framtid... Och du är under tiden
trogen mot mig?...
— Du kan lita på mig, Lars, sade hon.
Ännu en kyss, ännu en omfamning och
Lars gick ut för att sätta sig på wagnen.
Nämndemannen sjelf skjutsade honom in
till Norrköping, der han skulle söka något
fartyg, hwilket han kunde få medfölja.
Så länge wagnen syntes stod Emma qwar
på gården och såg efter densamma, och då
den förswunnit kändes det henne som om
hjertat welat brista.
***
Sju är hafwa förflutit sedan sist
skildrade händelser. Emma har under dessa år
blifwit en ståtlig qwinna. Det hade icke
fattats henne friare, ty Emma war ju enda
barnet till den rike nämndemannen, men
hon hade afslagit alla giftermålsanbud, huru
förmånliga dessa än woro, ty hon wäntade
ju alltjemt på att Lars skulle återkomma.
Det war en mörk och ruskig höstdag.
Himmelen war betäckt af mörka moln, regnet
föll utan uppehåll och wägarne woro i följd
af den oupphörliga nederbörden nästan
ofarbara.
Från den lilla skogswägen, som ledde till
Ängsnäs, hördes bullret af en wagn. Det
war högst owanligt att några besök gjordes
wid Ängsnäs, hwarför dess inwånare ej utan
nyfikenhet wäntade att få se hwem den
resande war.
Då syntes uppe i backen mellan de höga
furorna en elegant täckwagn, förspänd med
ett par mörka hästar, komma ned mot
gården.
Wagnen war snart framme och ur
densamma hoppade en ung man med mörkt
helskägg. Mor i huset gick ut emot honom och
äfwen nämndemannen kom upp från
ladugården för att se hwem den främmande war.
— God dag, fader nämndeman, Guds
fred, nämndemansmor! ropade han och gick
emot dem.
— Hur mår Emma?... Men jag tror
ni känner icke igen mig?
— Lars! ropade båda på en gång.
Att Emma blef glad behöfwer jag wäl
knappast säga. Man kan lättare tänka sig
än nedskrifwa hans mottagande.
Då den lyckliga nämndemansfamiljen på
aftonen satt församlad omkring spiseln
omtalade Lars sina öden i Amerika. Han hade
der ute i det främmande landet haft att
kämpa mot många swårigheter, men han
arbetade alltjemt med hopp om framgång. Och
denna framgång wann han äfwen. Han
förwärfwade sig en liten förmögenhet. Det
war på den tiden, då ännu Amerika behöfde
de arbetskrafter, som stodo till buds, och då
arbetaren för sin möda äfwen belönades
rikligt. Nu äro förhållandet, som wi weta,
helt annorlunda.
Då han kommit till Göteborg hade han
köpt sig egna hästar och sedan i endast korta
dagsresor rest derifrån till lands.
Wår tids stora uppfinning, jernwägarne,
hade då ingen kunnat tänka sig.
— Jag är glad öfwer den erfarenhet, jag
förwärfwat mig, sade han, och kan icke wara
nog tacksam, för det jag ej i maklighet fick
stanna här hemma. Jag kan nu säga att
jag är "min egen lyckas smed".
***
En månad derefter blefwo Lars och Emma
ett par, och att de blefwo lyckliga derför
borgar wår sagesman.
</chapter>
<chapter name="Annons: Östgöta Correspondenten">
ÖSTGÖTA CORRESPONDENTEN,
Östergötlands Läns Tidning och Allmänna Annonsblad.
Provinsens största och mest spridda tidning.
Östgöta Correspondenten får härmed äran tillkännagifva, att tidningen fortfarande kommer såsom hitintills, att utgifvas
under det snart tillstundande nya året — 1886 — med trenne nummer i hvarje vecka eller alla helgfria tisdagar, torsdagar
och lördagar.
Östgöta Corrrespondenten har från sin första uppkomst arbetat för att blifva en allmän
länstidning för Östergötland på samma gång som äfven provinsens allmänna annonsblad.
Östergötland, dess angelägenheter och intressen behöfva, såsom hvarje annat län, en gemensam tidning — en länstidning —
hvari hela länets befolkning liksom kan mötas. Provinsens egna fördelar bjuda det. Fördelen att hafva en tidning, som företrädesvis
gör till sin uppgift att, så vidt möjligt är, på ett ställe sammanföra och belysa länets och angränsande orters angelägenheter, är,
äfven om man endast och allenast tager det i betraktande från annonsernas synpunkt, af den största vigt för hvar och en enskildt.
Östgöta Correspondentens städse, framför allt på de senaste åren, växande och tilltagande omsättning, ådagalägger väl
äfven att åtminstone ett stort flertal ser saken från samma synpunkt.
Tidningens ökade omsättning skall alltid sporra Redaktionen till ytterligare bemödanden att till publikens nytta och
gagn infria sina förbindelser.
I underrättelser från utlandet
delgifva vi allt det vigtigaste derifrån.
Provinsens och stadens
angelägenheter följas uppmärksamt.
För landstingets och
stadsfullmäktiges förhandlingar redogöras så fullständigt
som möjligt, på samma gång äfven som
skyndsamt och snabbt.
I Stockholm har tidningen fyra ordinarie
correspondenter samt dessutom flere enskilda
och tillfälliga.
Inom provinsen och angränsande
orter har tidningen omkring ett hundratal
meddelare, från hvilka underrättelser ingå vecka
efter vecka, delgifvande från ett stort flertal
församlingar hvad som inom dem tilldrager sig.
Respektive läsare hafva under årets lopp haft
tillfälle att sjelfva erfara det. Ingen annan
tidning i Sverige har i detta afseende något
motsvarande.
Riksdagen har i tidningen alltid haft sin
egna rubrik. Motioner, väckta af provinsens
riksdagsmän, såväl i Första som Andra
kammaren återgifvas o. s. v.
Riksdagscorrespondenter, som på
platsen följa ärendenas gång, saknas icke.
Handelsunderrättelser skola
meddelas under sin vanliga stående rubrik.
Telegrammens antal ökas allt mer och
mer.
Följetongen skall hädanefter såsom
hitintills, med all möjlig omsorg tillgodoses.
Hvarjehanda allvar och skämt meddelas
i en särskild afdelning.
Landsortspressen har i allmänhet på senare tiotalen af år skridit framåt i alla rigtningar. Östgöta
Correspondenten har icke heller stått stilla. Ett stort flertal af landsorternas tidningar följa de allmänna
angelägenheterna nu mera lika fullständigt och skyndsamt som hufvudstadspressen, i många fall till och med skyndsammare,
till följd dels af de många Stockholmscorrespondenter, som nu stå till landsortspresens tjenst, dels
äfven förmedelst
snabba telegram-meddelanden. Från sådan synpunkt tillåta vi oss äfven att rekommendera hela landsortspressen och
alltså jemväl Östgöta Correspondenten i den tidningsläsande allmänhetens bevågenhet och gunst.
Redaktionen är densamma som förr, ehuruväl yngre, nya och friska krafter tillkommit.
Prenumerationspriset är: för helt år 8 kr., för tre fjerdedels år 6:25, för halfår 4:25, för fjerdedels år
2:25 och för en månad 1 kr.
Vid prenumeration å posten tillkommer postbefordringsafgiften, utgörande en femtedel af prenumerationspriset.
Vi tillåta oss fästa uppmärksamheten på, att prenumeration å posten bör verkställas redan vid medlet
af December månad. Endast i det fall, att reqvisition blifvit å postanstalt gjord före den 25 December, kan
med säkerhet påräknas att densamma genast skall handläggas.
*
Under loppet af de senaste åren hafva stora politiska och sociala partistrider försiggått, ej mindre vigtigt ingripande i
vår egen samtid, än bestämmande för framtiden. I dessa strider hafva vi beaktat och uppmärksammat de, så vidt vi förmått
uppfatta dem, allmännaste tänkesätten inom landet och länet samt öppet, pligttroget och beslutsamt egnat dem såväl vårt arbete
som vår röst.
Efter den häftiga och lidelsefulla politiska tvekamp, som under loppet af det senare 17-talet af år fortgått statsmagterna
emellan, framträdde för ett stort flertals blick slutligen det otvifvelaktiga sakförhållandet att man, utan att egentligen komma till
några afgörande, för det allmänna gagnande resultat, i stället invecklade sig i mot hvarandra fiendtligt förvirrande partisträfvanden,
snarare afledande ifrån, än närmande sig till några bestämda, positiva och praktiska mål, således alltid gagnlösa för att icke säga
skadliga för rikets lagbundna utveckling och framåtskridande, om äfven fruktbärande för ett eller annat parti.
Ifrån den stund som detta sakförhållande allt tydligare och tydligare visade och framstälde sig för det allmänna
omdömets granskande blick, hafva vi också befunnit oss och kämpat i de djupa led, som besjälas och vägledas af det bjudande
behofvet att komma från ord till handling, från ofruktbara strider och söndringar till afgörande resultat och beslut i allmännyttig och
framåtskridande anda och rigtning.
På de sista två à tre åren hafva de norska revolutionära rörelserna eröfrings- och magtlystet äfven börjat rycka öfver
gränsen till vårt land eller emot oss för att äfven indraga oss i sina oberäkneliga, upplösande och förstörande partihvirflar.
I de mångfaldiga och bittra strider, ja i de nästan fiendtliga förvecklingar, som i följd deraf redan uppstått och med all
säkerhet i den närmaste framtiden ännu ytterligare komma att utveckla sig, skola vi så trofast och kraftigt vi förmå, sluta oss
till och omfatta vårt eget fosterlands fäderneärfda, nationelt fria och sjelfständiga fana.
*
Offentligt härmed helsande respektive allmänhet och tidningsläsare, innesluta vi oss vördsamt i benägen hågkomst vid
den snart stundande prenumerationen.
Linköping i November 1885.
<tab>Östgöta Correspondentens redaktion.
</chapter>
<chapter name="Starka karlar">
Starka karlar.
Alla menniskor ha hört talas om Thomas
Topham, "den starke mannen" såsom han
wanligtwis kallades. Topham föddes i
London år 1710 och sattes till att börja med i
snickarelära. Hans längd war ej owanlig,
den öfwersteg ej fem fot och tio tum, men
han egde likwäl en owanlig muskelstyrka.
Hans passion för atletiska öfningar bragte
honom till att öfwergifwa snickareyrket, och
han blef wärdshuswärd. Han bodde i ett
hus wid City Road, och der fick
allmänheten först tillfälle att beundra hans owanliga
styrka, då han uppträdde och mätte sina
krafter med en häst på det sätt, att han drog
åt motsatt håll mot hästen. Nästa gång
pröfwade han sin styrka mot twenne hästar
och stod sig, ehuru han wid detta tillfälle
skadade sig allwarsamt i benet.
Följande uppgifter, som han löste med
tillhjelp af sin oerhörda styrka, må
omnämnas. Med blotta fingrarne plattade han ut
ett stort och ganska massivt tennfat. Han
stoppade ett tjockt piphufwud under
strumpebandet, spände benmusklerna och krossade på
det sättet piphufwudet. Han krossade
likaledes ett sådant piphufwud på det wiset, att
han stack det mellan pekfingret och
långfingret, och sedan pressade dessa båda fingrar
tillsammans. Ett bord, 6 fot långt och med
en half-center-wigt fästad i ena ändan, lyfte
han i andra ändan mellan sina tänder och
höll det till och med en lång stund i
horisontal rigtning. Han slog en alnslång, tre
tum tjock jernstång mot sin nakna arm,
emellan armbågen o. handleden, så att den
böjdes i nästan rät winkel. En gång tog
han en annan dylik jernstång och böjde den
omkring nacken, så att båda ändarne möttes
wid halsen och sedan rätade han ut den igen.
Ett rep, som höll twå tum i omkrets, slet
han af. Det märkligaste prof, han gifwit
på sin styrka, war wäl, då han lyfte trenne
wattenfat, som tillsammans wägde 1,836
engelska skålpund. Detta kraftprof aflade
han inför en stor mängd åskådare.
Då wärden på "Virgin's Inn" en gång
förtretat honom, tog han en eldgaffel och
böjde den rnndt omkring karlens hals
liksom en halsduk, men som han ej gjorde
någon min af att stoppa ned de besynnerliga
halsdukssnibbarne innanför westen, wäckte
den löjliga prydnaden mycken munterhet bland
de församlade. Om en stund behagade han
emellertid att befria den stackars karlen från
halsduken. Hade han ej warit en sådan
godmodig natur, skulle männen werkligen behöft
wara rädda för lif och lemmar och
qwinnorna för sina tennfat. Ett slag af hans
knutna hand skulle för alltid hafwa tystat
munnen på wår tids starke män. Hans
styrka wäckte mest förwåning, då han i
hwardagslag wisade prof på densamma, och detta
så mycket mera, som man ej af hans yttre
kunde sluta till, att han egde en sådan styrka,
som werkligen war fallet. Ett par
främmande personer, slagskämpar och grälmakare,
kommo en gång in i hans wärdshuslokal,
och sedan de bråkat mycket, wille de slåss
med den beskedlige och tystlåtne wärden. Till
slut blef han nödsakad att lära dem respekt
genom att gripa hwardera af dem i nacken,
och sedan höll han dem lugnt med ansigtena
wända mot och tätt intill hwarandra, tills
de bådo om förlåtelse och lofwade att gå
sin wäg tyst och stilla. Wid ett
kapplöpningstillfälle kom en person åkande och
försökte på ett otillbörligt och för andra
beswärande sätt tränga sig fram till
kapplöpningsscenen med sitt åkdon. Topham tog då fatt
i åkdonet och drog det med häst och karl
tillbaka ett långt stycke, så att wägen blef fri.
Mannen, som satt i åkdonet, försökte att
drifwa sin häst framåt, men wågade ej att
röra en person, som gifwit ett sådant prof
på styrka.
Topham blef sjuk och dog i unga år.
I det franska "Bibliothéque des Gens de
Cour" berättas om en person wid namn
Barsabas, som war soldat wid Ludwig
XIV:s garde. Wid ett tillfälle hade kungens
stora och tunga statswagn kört så djupt ned
på en wäg, att alla oxar och hästar, som i
en hast kunde anskaffas, ej förmådde draga
upp den. Barsabas tog då fast bak i
wagnen och lyfte upp den endast med tillhjelp
af sin stora styrka. En person inlät sig i
en knytnäfskamp med Barsabas. Båda stodo
med knutna händer emot hwarandra, men
den starke karlen fattade då endast sin
motståndares hand, stakade den artigt och lät
honom sålunda märka, att han satte honom
ur stånd att anwända handen till någon strid.
Han bröt itu hästskor lika lätt, som en
annan bryter sönder en smörbakelse. En dag
gick han in till en hofslagare och bad att få
se på hästskor. Man wisade honom åtskilliga,
men han bröt af den ena efter den andra
och förklarade, att de woro så spröda, att
de ej kunde anwändas. Hofslagaren blef
förbluffad, men lofwade göra starkare
hästskor. Medan han gjorde förberedelser, för
att smida nya sådana, passade Barsabas på
tillfället och dolde det stora smidstädet under
sin wida kappa. Då man sedan började söka
efter städet, satte han ned det. Då blef
hofslagaren förskräckt och troende, att han hade
att göra med en ond ande sprang han sin
wäg.
Men en gång träffade dock Barsabas sin
jemlike. Han gick in i en repslagarebutik i
Flandern och bad att få köpa några rep.
Sådana wisades, men han slet af dem lika
lätt, som om de warit trådar. Han sade
att "de woro mycket dåliga". — "Har ni
penningar att betala dem med, så skall jag
nog taga fram bättre rep," swarade
qwinnan, som stod i butiken. Barsabas lade
genast fram mynt på disken. Qwinnan tog
det ena myntstycket efter det andra och bröt
itu dem allesammans lika lätt, som
Barsabas slitit af repen. "Era pengar äro lika
dåliga som mina rep", sade qwinnan med
ett leende. Barsabas blef förwånad, men
efter ömsesidiga förfrågningar kommo de
underfund med, att de woro syskon. De hade
ej träffats sedan de båda såsom små barn
lemnat föräldrahemmet.
</chapter>
<chapter name="Kungörelser: Linköpings Sparbanks Kungörelse">
Kungörelser.
Linköpings Sparbanks
Kungörelse.
För uppbärande af nu
löpande halfårets ränta
på från sparbanken härstädes
utlemnade penningelån, äfvensom förflutna
årets kapitalafbetalning å alla
amorteringslån, har sparbanks-Styrelsen
bestämt Tisdagen den 29
och Onsdagen den 30
nästa December,
hvardera dagen kl. emellan 9
och 1 på dagen, då
vederbörande alltså skola
betalningsskyldigheten i sagde afseende fullgöra vid
den i skuldförbindelsen bestämda
påföljd att hela lånet eljest är till
betalning förfallet och ofördröjligen
kommer att indrifvas.
N:r å det lån, för
hvilket liqvid erlägges, skall
af den betalande kunna
uppgifvas.
Linköping i Sparbanken den 16
November 1885. (7709)
<tab>Styrelsen.
</chapter>
Kungörelse.
De i denna manad förfallande Ivipual- ocli
Ränteliqvider till ii.inda Härads Spar-
bank i Kisa uppbäras ä banklokalen liär-
städes Lördagavne den 12 och 19.
sunt Tisdagen den 29 och Tors-
dagen den 31 dennes kl. 9—12 t', w.,
och äliggor det samtligo sparbankens ^iibie-
närer, att på någon af sigde dagar sina be-
talningsskyldigheter fullgöra, vid päiöljd lör
uraktlåtenhet, s ni i förbindelsen stadgas.
för införande af räntan »ch mötböckornas
afslnlande, hilllea sparbanken stängd frän och
med den l-'i dennes. Sista dagen för insätt-
ning i-ch uttagning är Lördagen den 12, il
bvilken dag, >pn:isi,
hafva sina böcker mod
ändatiiäl inlemnade.
motbuksegare
;parbanken för
sk,.la
den 1 December 1KS5. O
Sparbanks-Styrelsen.
!EsstsrQ.väri1e!iiIl»i9ki2ftiliii!f,
inuehållande bland annat Resebe^ikfifniu-
Kai-, Historia, Poetiska skrifter af
!!»!>« >,«>!^, ui. il. Romaner af Walter
Seott, Ri«i«Ie«-sta€l,l.o«!brokorli t berg
in. Ii.. 5S<vIi(;!i>~:5 «,!it-ifi'(''!- af !»<«»!.
4i-»i!4 in. l!., ^Scihä- >;«!»!,<!!>. I.äl-O-
»öeker, I lin* Ireradc :»!«><<«>', oeh
Planeltverk samt böcker for barn oeh
ungdom. Kör vederhäftighet kände inropare
erhålla II månaders bctalningsanstånil, »friga
betala kontant eller
:,1 Hill, i
aloger utdelas grati:
ilanter kunna ined sin
. [lagelin, 1'restorp.
!,„!> oeh liakcred de
:-li IV
!. iMpegren.
Gustaf Lundblad,
?i. i;
depå
*t h:
alla 1
iktligfoch
Stockholm i April 1B84.
Kongl. fiiKiiisdcpaiti-im-i
Mellan-Rappe.
Min tillverkning af delta slags snus. som finnes
all lillgå i fu Klingar ora 25 ä f)0 skalp, sand i pakel
om 1, JL> ocli ] i skalp, hos de flesta välförsedda hrr
handlande inom länet, rekommenderas bos den ärade
allmänheten.
Linköping i September 1885.
l6272) Jon Asklund.
Den största efterfrågan i vårt land röna numera
Husqvarna Stålsymaskiner
med vidslående skyddsmärke.
I)--- a utmärkta svenska symaskiner, som betonats
med g»(lldinedal,j vid alla slörre utställningar der
de uppvisats, säljas bil billiga pris, på beqväma
afl^etalnisigar och under fabrikens bet ryg:-
;ande garant! hos i%eisqvarEia-Fabri-
~ns ende asrent
(fifiGS)
aidili i Linköping,
Rtora Torget ...
ständigt ii:;-! af Hna Kll|iai1e |;laaff{Con !»r såväl k,
i:is-"i<<> i i' i- :r:a jo ii..'H, soja ic;.c n.it
b,-iicv-i>«-*, Lä^glos, KompaiasT, R
epuatiöi.er ,-., r.11» ^ii>^ fllas.-«ron o,
itlikro^liO|> lör riVi3ÅÉ».REis?I<'i'K4>kiiiu2;.
(23fi) ^lanna Rpndgvlgt.
som Rvagsynta, Pörisknpiska
RrJoratsyakratteni liorgnetler, dubbla och
aroinetr^r, i,.nste,- och Hadtermomelrar m. m.
: vcrirsSSllö liu^jjraiit. .illa slaga lösa glas
Ben med understöd af lands-
tlngsmcdel anordnade
Utställning al uuåsrvisaiap-
materiel för folkskolor
uti siuäsknlnsemiiiariets nvn lokal vid Uepsla-
g.iregatan hälles ">i p,-n Onsdagar oc'a
Lördagar kl. 10- 11 f. va., ler lilrare,
sknlrådsledainötcr eeh andra för nndorvisningi n
intresserade personer
Linköping den 7 Dec. 1885.
fV'.i,">l) C. F. Hedblad.
Ärade Damer!
lin 25 ;ns man (inskar ingå äktenskap
en ung landtlig flicka eller enka. Hon bör l
snäll samt osa litet förmögenhet
rörallf
.Svar jrmte fotogi-aii till "Valter1 torde insändas
Östg. Con-esp. kontur. Tystlåtenhetutlofvas;
177511)
skämt undanbedes.
ti ii l ii a h e i.
Qrarn- och JcmmaunfaUtnr>
samt I.andii)i'uksi'uren(to:ii.
A oifentlig auktion, som fSrrättas ä .Motala
gästgifvaregård fredagen den I il nästkommande
December kl. il t', in., utbjudes till försäljning:
l:o Uorrar .11. T. Berndes och S. H. /eder-
ströms konkursmassor gemensamt tillhörige,
inom Motala socken at'Aska härad, på0,2mils
alständ från Motala stad belägna Holm» timmar,
verk ori inruttninqt-r, bestående af 42 qvadrat-
ref 78 stänger, från 2 mantal Holm afsöndrad
jord med dcrtill hörande:
Holms NoiTgårds sas;, enbladie ramsår.
'.'orrjrards qvarn med 5 par stena
lloll:
femte boningshus i 2 v____0____
Holms Vestergäi-ds qvarn, nu inredd till ull-
spinneri, jpmto boningsnus.
Holms Ostergårdsq\,arn, nn inredd till jern-
lr.aiHilahturlalirik. IiufVudsakligen afsedd för
tillverkning af plogar, jemte boningshus.
Holms Öpiksmedja, Katrinefors kallad, j em väl
försedd med räckhammare,
livilka med rymligt ntinål försedda inrätt-
ningai drifvas "med vattenkraft från Motala
ström, beräknad till 180 hästkrafter, och med
afseende a sitt beqväma läge och jemna vatten-
tillgång lämpa s!i< för utvidgning och för fabriks-
Inrättning af hvariehanda slag, samt för när-
varande lii.ma god afkastning.
'Iill ifrägiivaraude inrättningar hörer, utom
uthusbyggnader, ett nyligen invid Motala ström
uppförd! boningshus af revetoradt timmer, inne-
hållande i jordvåning kök ined kökskammare,
källare, badrum, kontorsrum med tambur samt
i öfrigl i beqväma boningsrum, garderober in.
in.: och är huset älven förenadt med vatten-
ledning. Egendomen är bevillniiigstaxerad till
Herr M. T. lii
konkurs i assa tiII-
ih,i
belägen utmed Motat
sedd med boningshu
taxerad till 10.0UO kronor:
/;../«,» lamlleijendinji bestående :
langärdcn. ', mtl Östcrgården, '
garden och 'i, mtl Xnn-gånien na-i
af omkring !)G8 qvadratref, tillstö
dig åker ined beqvämt läge på 0.
frän Motala stad och gemensam ai
svarligt skick. Taxeringsvärde !
-I tillhörande
ström och lör
!von^l.Iiomäiist)-relsensak!iiarieknntor,äh,auds-
kontoret i i.inköping oeh hos Kronofogden
i Åkerbo in. 11. härads fögderi, hvilkens adress
är Linköping.
Linköpings Slott i Landskontoret den 28
Robert De la Gardie.
(7825) ]V. II. Joaeliliri-ison.
Till Salu.
Årktareirågan
med afsopndo fäst pä
Jordbruksarbetaren,
af
H. Tisell,
godsegare, f. d. kapten vid Kgl. Verml. Keg:te.
Prisheliint !>.!' Östergötlands läns Kgl.
llusliälluings-Sullskap.
Pris 0,25.
Om denna lilla skrift yttrar
Vadstena läns Tidning:
' f. kapt
rom synnerligapt för jordbrukare ueti
>, liiii- vara viilkonniieii iir ilen, atl gods-
i«n vid Veimlands regenienle H. Ti-
krift: "/ arbetartfrågan med fäst of-
teatJe ,,',/ jorilrmtmrbetaren" numera utkommit i en
rerklig gmttköksupplaga på Satililriiinska liiikhandelns
i Linköping förtag. Den sillj.-s nämligen till det nära
nog exempellöst billiga i riset af -.»5 öre för liuftadt
Af allt det myckna, som lill den tlag som i dag
iir talals ocli skrilvits i arbetarefrägau, har säkerligen
intet kunnat bestå i jemtörelse med denna kapten TU
sclls skrift, hvilket ocksS tillvann sig den af Östergöt-
biule lliisliallniiig^-Säll.-kai, utlastade [.risbelöningen
lör den bästa skrittliga Bihandling i ämnet. Arbetet
indelas i fyra af hvarandra beroende mindre afhand-
iingiir, »emligen: Det intensiva jordbrukets lilsvilkor;
Vi.ia joi,ll,nik'aitietare: Företa punkten af prisfrågan
Det som ger hr Tisells rad sä afgjordt företräde
framför ,-n mängd andras i samnia ämne, är den vig.
hr T. uteslutande rör sig i
" ' sådana de äro och
väger felen mot förmånerna, samt anvisar til-
-tigt sina iä den praktiska erfarenheten grun-
aktlagelser, huru Jordarbetarens ställning kun
i hög grad förbättrad utan att Jordegaren dar-
lilM.-ymlmles någon förlust, utan snarare vinst.
nu inga i vidare detaljer huru oeh rå livad sätt
lyckliga förbittring skulle genomföras medgif-
rvmme oeh vore desnitom
endast kostar ib öre och
"Budkaflen" säger:
li.tlbod och kolhus; j i!!rdtns'"u^nlr-,lisai
' , llltl Mel-
ed, len hor-
"" k
" lm:tlsls mantal Åni/eslaj i Motala socken pä
0,5 mils afstånd Iran Motala.
Köpevilkorcn, tor hvars fullgörande borgen
erfordras, kungöras före utropet; och lem:,as
närmare upplysningar om d,-sa fordelaktiga
och värdefulla egendomar så väl af sysslomännen
i konkursernc herrar löjtnttnten C. U. Dahlberg,
grosshandlandena John Andersson och C. Nilson
samt kronolänsman W. Nordmark, under adress
.Motala, som ock af undertecknad, anmodad auk-
Molala den 21 November Inni.
_ti77:ii .iib. ii.. VVtdegren.
Cifiniiii anklion, som pusslSU&t S't'»i--
rälf.f. Tis«lagcn tUn sa Deeeniber
1885, KS. eti f-. n:.i.. !:i:i!S;sn'-. eii i-.caii-
(al frälse Frsi--»*' rV:r 1 i l^ätma »»«>-
«!«>,'! !il!i!>'ä<l<>^l-äit «:<'« i 19Iars< 18SO.
Kgcndnmen, som är gravationsfri och belägen
invid allmän väg, ti,? mil frän Linköping, hat-
en egovidd af omkring m tid åker nt lerjord i
mycket god växtkraft och 20 tid äng, tillräcklig
»byggnad i fullgodt stånd, braudforsäkrad för
T.liitt kr., samt underhåller 15 kor, ] tim, 3par
oxar och 1 häst.
Sammanräknade ärliga utskyMerna uppgå lill
hög grad tank- och Hsvgrd skrift. Förf. pä-
■isar med öl vertvgande klarhet, att hv arken jordbruks-
rbetarens eller jordbrukets ställning kan ernå en
förbättring utan en grundlig omgestaltning
a. Han ser botemedlet i
. s. dess styckande i läinp-
I giga smärre områden, livilka utarrenderas till skickli-
je jordbruksarbetare. Derigennm skulle icke allenast
! o.bii bli bättre »kött oeh lemna större afkastning,
i,tan iK-ksä dt u flitige och skicklige arbetaren tinna
sin riktiga utkomst oeti icke, som nu. nödgas draga
till främmande land för att iinua anständig bergning.
ändan måste lagstiftningen törst ändras,
tryggar icke blott jordegarnes utan oek-
,i.nerhet egna upiiniärk-
eh genomtänkta skrift."
11". kl
Bor-
öpeskillingsliqvidens fullgörande
iluktSoiisfurräitaren.
UtarreEileriEB
12 April nästk,
att ftirr"
kröHoasinäB.
ktion, som Mandagen den
mande år kl. !2 p. >!. kommer
ai» såväl här å landskontoret inför
s llotallningshalvande s„n> m-k i»„',r
vederbörande Kronofogde i l.illkvrke socken-
stuga, upplåtes ät den högstbjudande indragna
öfverjägmästareboställel ', mantal flTinnrfjella
na- ö i l.illkvrke socken och Åkerbo härad på
arrende under '.'o nr från den 1-1 Mars ls..s7 till
samma tlag ar 11107.
Egendomen, som är belägen2,8 mil från Norr-
köping, 2.:! mil Iran Linköping och 0.5 mil frän
tlisiads iernvägsstation, ha,- enligt en ar is\\
upprättad karta antagits Innehålla Ms qv.-rcf
22 t|V.-stänger, hvaraf I I,, qv.-ref tomter oeh
åker, 117 .js. rcl 71 qv.-st. äng ^.iml 55 qv. ref
:.l si. afrösningsjord.
lut ärliga. arrenite\ärtlet är uppskattad! lill
15i i kronor oeh den årliga nybyggnadskostnaden
beräknad iill l."> kronor. Vid tillträdessvn möj-
ligen bestämd! husrötebelopp tillhandahalles
arremlaloni af Kongl. Uomänsstyrclscu.
Anbud a arrendet skola vid auktionen göras
i penningar att årligen erläggas: skriftliga för-
seglade anbud ma jctnväl före auktionen till
Konungens ttefallningshaivamte ingilvas. livilka,
sedan del muntliga utropet blifvit med klubb-
slag fäsladt, skola öppnas ,„h pröfvas.
Leträllanile öfriga auktions- och arrendevil-
kor hänvisas till den deroin särskilt» upprättade
promemoria och till arrendekontraktsförslaget,
livilka handlingar äfvensom formulär till arren-
deborgen finnas lör spekulanter tillgängliga i
Flera epniomar till försäljning
genom S. >I. Samuelsson.
(IJHS2) Rystad, Linköping.
Salus!
I stad. n och pä landet bör Salus, dettref-
liga sällskapsspelet, icke saknas under julen.
Finnes i livarje välsorterad bok- oeh pappers-
handel a 75 öre.________________ ___(7708)
Billiga egendomar i '
1 hem. fr med 210 tid åker. Hela egoväTdet
är 500 tid med liera underlydande torp. Egen-
domen säljes för «{0 kr. per tid.
I hem. insthäll med lOO tldäker. Uela ego-
väldet är 195 tid, läge nära stad, hamn och
station. Egendomen säljes för 185 kr. per tid.
Beskrifning å någondera erhålles mot 1 kr.
N. j. >'o;>lsti-itnds ! gent!«iu>,bvrä, Linköping.
_______________ (7742)
Åbyggnaderna vid Hiitlantagslugen-
heten Jonstorp, Tyrsboegor, Nykils socken, be-
stående af en ny, timrad byggning. innehållande
5 rum oeh kök samt en ny ladugårdsbyggnad,
inredd till stall, fähus, loge, vagnshus och små-
hus, försäljes under hand, livarom uppgörelse
kan ske med egaren på stället till den 28 dennes.
Abvggnaderna, fa qvarstå på platsen så långe
ttndaiitagsföi manerna räcka, och kan enblifvande
köpare äfven, om så önskas, få arrendera undan-
tagsjorden, som fötter 1 häst oeh 3 kor.
• loiistorp den 5 December 1885.
<?!W) J. JoIiansMoii.
erreu ai
Davids stam
eller 3 är i den heliga staden.
Bfj gniltköitHnppIaga. häftad
1: Mi. inb. 2 kr., nu åtkommen,
:söo i«l»>.
En samling Bref, livilka en alexandrinsk
judinna, under sitt vistande i Jerusalem
på Iletodes tid skref till siu fader, en rik
jude i Egypten, och ! livilka hon såsom
ögonvittne berättar alla händelser och
underbarn tilldragelser ur Jean af
Nazarelb lilfrän hans döpelse i Jordan
till lians korsfästning pa liolgata, af Pro-
fessor .1. 11. INORAHÅM. Till salu i alla
boklador samt hos förläggaren (3565)
.Nordströms!,]! liokli.intlein, Jönköping.
■BRBBE"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:17:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ogvecko/1885/1211_4.html