- Project Runeberg -  Östgötar i Stockholm /
47

(1945) [MARC] - Tema: Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östgötar i Stockholm under gångna tider. Af Fil. Doktor Kjell Eriksson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

varefter Dalberg ej ville vistas på gården utan återflyttade till Stockholm. Efter sitt
avsked från hovet återkallades han blott en gång, det var till Gustaf III:s dödsläger, då
han fick meddela konungen, att dödsstunden var nära. Han har utmålat livet vid hovet
i mycket mörka färger, där väl ej allt kan vinna tilltro. Han var mycket egenkär och
ömtålig om sitt anseende, ganska skarp i sina omdömen, särskilt om kolleger.
Positivt uträttade han, att Colleg. medicum fick översynen av hela rikets läkarvård, och på
hans tillskyndan tillkom Allmänna Barnbördshuset i Stockholm. Sitt bibliotek skänkte
lian till Linköpings stiftsbibliotek, och denna gåva innehöll oerhört fina och dyrbara
naturvetenskapliga verk. Vetenskapsakademien och Patriotiska sällskapet fingo
donationer. Eftersom han som bergsråd fick behålla livmedikuslönen och lön från Colleg.
medicum, så "tryggade detta honom i njutningen af ett angenämt eller åtminstone från
tryckande behof fredadt lif". Efter honom är växtsläktet Dalbergia uppkallat av Linné.
Det är stora fina träd med utmärkt virke. När Linné tyckte om en person, som han
uppkallade en växt efter, så bleiv det som för Dalberg. Om Linné ville hedra en ej
så omtyckt person, så uppkallade han ett ogräs eller annan otrevlig planta efter denne.
Man har sina möjligheter, när man så kan.

En annan livmedicus var Ban Vincent Lundberg, som var född i St. Åby 1816. Han blev
med. doktor 1841 och öppnade då praktik i Stockholm och var sedan läkare vid
Garnisonssjukhuset och Serafimerlasarettet. 1855 blev han livmedikus och tjg. förste
livmedikus lios konung Karl XV 1859. Han blev pensionerad av Riksdagen 1873. Han
ägde flera hus i Stockholm och lägenheten Bellevue invid huvudstaden. Han har
vunnit anseende som en av landets skickligaste läkare och var allvarlig och bestämd till
sitt skaplynne. Han var god och hjälpsam under sin levnad och gjorde donationer till
Stockholms sjukhus och Svenska Läkaresällskapet, dessutom donationer till andra
allmännyttiga ändamål. Han dog i Stockholm 1891.

Medicinalrådet Olof Fredrik Hallin var född 1821 i Svinstads numera Bankekinds
församling. Fadern var hemmansägare. 1848 blev han med. doktor, var 1847—65
läkare i Falun och blev 1865 medicinalråd och 1873 ledamot av Medicinalstyrelsen. Han
var även läkare vid Kristinebergs frimurarebarnhus 1868—71. Riksdagsman i första
kammaren 1870—74 för Kopparbergs län. Kommunalman. Död i Stockholm 1888. Han
var ägare till Tranliolmen vid Lidingön, Stockholms län. Han var en framstående och
skicklig läkare och har inlagt stor förtjänst om lasaretts- och hospitalsvårdens ordnande
i vårt land och har utgivit en mängd medicinska skrifter.

En glädjespridare synes Samuel Magnus Axel Könsberg lia varit. Han var född i
Norrköping 1827, där hans fader var kyrkoherde i Hedvigs församling och sedermera
prost i Nykil. Vår man blev efter studierna praktiserande läkare i Stockholm och var
distriktsläkare i Nikolai distrikt 1862—80. Han lärer ha varit en kunnig och erfaren
läkare med en betydlig praktik. Han skydde ej ansträngningar eller mödor för att rätt
sköta sitt viktiga kall. Mot den fattiga befolkningen var han vänlig och
tillmötesgående. Få personer har det blivit förunnat att förvärva så många vänner som
Könsberg. Ingen kunde lära känna honom utan att hjärtligt hålla av honom. En god
karaktär, en sund världsåskådning, en harmlös lekande humor och ett sinnelag, lika
deltagande för lidandet och sorgen som öppet för glädjen och skämtet, utmärkte honom
i livet. Sång och tonkonst älskade han. Där musikens toner ljödo och där skämtet

47

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:16:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ogistock/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free