Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östgötar i Stockholm under gångna tider. Af Fil. Doktor Kjell Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
na stad. Hans dotter Anna Charlotta blev den för sin skönhet, spirualitet och
kvickhet bekanta fru Elis Schröderheim. Ätten von Stapelmohr fortlever.
Kyrkoherden Petrus Strandberg i Sund var en mycket hushållsaktig herre, som
genom en ej så välbetänkt affärsverksamhet och framförallt genom sitt andra gifte lyckades
samla en betydande förmögenhet. Sonen Zacharias Strandberg, som var född i Sund
1712, blev med. doktor 1741, amiralitetsmedikus 174-2, assessor colleg. med. 1748 och fick
avsked 1776. Han var stadsfysikus i Stockholm 1748—64 och läkare vid Barnhuset.
Spinnhuset och Danvikens hospital. Han dog i Stockholm 1792. Han var en "grundlig,
förfaren, ömsint och tjänstfärdig" läkare och hade en stor och vidsträckt läkarepraktik
här i Stockholm under många år. Han sysslade mycket med lantbruk under sina
senare år och sökte göra nya rön till nytta för andra. Den stora förmögenhet han ärvt och
sedan förökat fördelade han till välgörenhet och till det allmännas bästa. Vid Sunds
kyrka uppförde han redan under livstiden ett sockenmagasin och skänkte han ett
orgelverk till kyrkan. Så fick Sund tillbaka en ringa del av det fadern nitiskt indrivit av
sina sockenbor och genom tjänstvillig affärsverksamhet, som även sträckte sig till
krö-geri, förvärvat. Östgöta nation i Uppsala fick två stipendier. Donationer skedde till
Vetenskapsakademien, Uppsala universitet, Frimurarebarnhuset och Danviks hospital. Här
i Stockholm finnes ’’Strandbergska läkarinrättningen för fattiga ståndspersoner".
"Ändamål: att giva fri läkarvård och medicin till i Stockholm boende civila och militära
ståndspersoner, vilka från bättre dagar genom oförutsedda omständigheter råkat i nöcl
och fattigdom". Tillgångar 1945 nära 300,000 kr.
’’Joseph Israelson; stor latinsk poet; saknad av vitterheten, ägde i et utblottadt
til-stånd en ograverad ägendom, den han sjelf ej visste at han ägde; dog i distraction."
Så presenteras mannen i "Personerna, som nämnes i Fredmans sånger" av G. M.
Bellman. Han förekommer också i "Handlingar rörande Bacchi ordenskapitel", där vid
högtidliga tillfällen "Ordens statuter Joseph Israelson bar". "Lägg, Joseph Israelson,
ordens statuter i vrån." I Bacchi Tempel öppnat på Barbara dag den 4 december 1770
är han närvarande och kallas magister. I processionen: "Magister Joseph Israelson,
med Statuterna: till venster om honom: Officienten Adlerstop". Vid flera tillfällen
nämnes han. Denne figur var bergsmansson från Vånga, född 1713. Han var Vitterlekare
i Stockholm och dog där 1772. Han hade "ett förträffligt minne och böjelse för poesi"
enl. Lärda tidningar 1748—62. Han förföll alltmer och försök att upprätta honom voro
fruktlösa. "Han var i all sin tid en egen människa, skref värs, drack och spelade med
lika lätthet; prädikade äfven väl och lefde soligt." "Dess sista umgänge var med en
åkare och löst slödder i Stockholm." Han sökte en gymnasieadjunktsyssla i Linköping
1750 och kallades 1760 till komm.-adjunkt i Norrköping, men avslog det.
En man, som från en undanskymd plats gjort ett jättearbete till nytta och glädje för
framtiden, var Samuel Loenbom, som var son till kyrkoherden och prosten i V. Ryd,
Samuel Loenbom, vars far också var kyrkoherde i V. Ryd. Loenbom föddes i V. Ryd 1725
och kom som längst i befordran till amanuens hos Rikshistoriografen O. von Dalin.
Han kunde dock från arkivens gömmor utgiva en mängd historiska verk, främst då
"Handlingar till K. Karl XI:s historia", 15 saml. (1763—74) och den mycket ansedda
boken "Magni Stenbocks lefverne", 4 delar (1757—65). Han var en otroligt flitig man
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
