- Project Runeberg -  En öfvervintring i polarisen; En bestigning af Mont-Blanc /
63

(1874) [MARC] Author: Jules Verne - Tema: Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Återkomsten till briggen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilken släda turvis drogs af matroserna. Jean
Cornbutte riktade marschen genom de redan passerade
trakterna, i hopp om att lyckas återfinna de nedlagda
lifsmedlen, hvilka numera, sedan sällskapet blifvit tillökt
med fyra personer, voro nästan oumbärliga.

Genom en försynens tillskyndelse återfick han sin
släda, som hade hamnat i närheten af udden, vid hvilken
de alla hade utstått så stora faror. Sedan hundarne,
för att stilla sin hunger, ätit upp seldonet, hade de
angripit de i slädan inpackade förråden. På detta sätt
hade de uppehållit lifvet, och det var de sjelfva, som
ledde karavanen till slädan, hvarest lifsmedel ännu
funnos i stor myckenhet.

Den lilla skaran styrde nu kosan till briggen.
Hundarne spändes för slädan och ingen fara tycktes hota
expeditionen.

Man lade blott märke till, att Aupic, André
Vasling och norrmännen höllo sig för sig sjelfva och icke
sällskapade med de öfriga; men, utan att veta det, voro
de bevakade på nära håll. Icke desto mindre väckte
detta frö till splittring mer än en gång allvarsamma
bekymmer hos Louis Cornbutte och Penellan.

Den 7 december, tjugo dagar efter återföreningen,
fingo de sigte på viken, i hvilken La Jeune-Hardie låg
i vinterqvarter. Huru stor blef ej deras förvåning, då
de funno briggen mer än 12 fot högt upplyftad på
isblock. De skyndade fram, högst oroliga för sina
kamrater och mottogos med fröjderop af Gervique,
Turquiette och Gradlin. Alla voro de vid god helsa, men
hade, äfven de, sväfvat i en stor fara.

Stormen hade rasat öfver hela polarhafvet.
Isstyckena hade blifvit sönderslagna och omflyttade, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:15:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ofvervint/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free