Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V och W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
Valhall — vapen
294
ket "kymriska, en ännu fortlefvande keltisk
språkgren. — »Prins af Wales» källas sedan
1300-talets början den engelske tronföljaren.
Valhall(a), enligt nordiska gudasagan den
präktigaste salen i Asgård, Odens väldiga
mottagningshall, dit äfven stupade hjältar ledsagades af
val-kyrjorna. — »Walhalla» nämnes f. ö. Ludvig I:s
af Bayern storartade »Ruhmeshalle» vid Donau
nedanför Regensburg, ägnad den tyska
nationaläran.
vall eller valy, turkisk ståthållare,
generalguvernör, styresmannen öfver ett turkiskt »vilajet»
(stor provins).
Valkyriorna, i den nordiska sagan Odens
gudasköna tjänarinnor i Valhall och på slagfältet.
Wall, Axel Rudolf Mauritz, tidningsman, född
1826, uppsatte 64 Dagens Nyheter, som han ledde
till 89, död 93.
Wallander, Josef Wilhelm, 1821—88,
genremålare (svenska folklifsbilder, motiv ur Bellmans
dikter); Alf, född 1862, genremålare, keramiker
vid Rörstrand.
Walldén, Vilhelm, född 1836, tidningsman,
godsägare, 69—84 och efter 190J redaktör af
Stockholms Dagblad; ledamot af riksdagens 2:a k.
senast 91—93, f. o. m. sistnämnda år i l:a
kammaren.
Wallén, Gustaf Theodor, porträtt-,
landskaps-och genremålare, född 1860. Bl. arbeten: Vid
kajen i Marstrand.
Wallenberg, Marcus, född 1774, död 1833, biskop
Linköping; André Oscar, född 1816, död 86,
den förres son, grundläggare af Stockholms
enskilda bank; Knut, född 1853, den senares äldste
son och efterträdare som bankchef; förlagsman
och grundare af flera industriella företag; Gustaf,
född 1863,
Trelleborg—Sassnitz-trafikensorganisa-tor, skeppsredare, riksdagsman sedan 1899, den
sistnämndes bror.
Wallengren, Axel, född 1865, död 1896, vitter
författare, humorist. Bl. skrifter: En hvar sin
egen professor, Mannen med två hufvuden.
Wallentin, Hugo, född 1860, humoristisk
författare under märket Karl Pettersson, utgifvare
af Söndagsnisse 1894—1901, af Puck efter 1901.
Vallgren, Ville, född 1855, finsk bildhuggare
(arbeten: Aino, Eko, Torgils Knutsson, Marjatta,
Korsfäst, Moderskärlek).
Wallin, Johan Olof, skald, psalmist, vältalare,
ärkebiskop, död 1839.
Wallis, Ernst, historiker, utrikespolitisk
medarbetare i Aftonbladet, född 1842 (Illustr,
världshistoria); Curt, född 1845, naturvetenskapsman,
84 e’. o. prof. vid Karolinska institutet, ledamot
af 2:a kammaren sedan 1890, medicinsk
författare.
Wallmark, Ernst, född 1834, teaterförfattare och
öfversättare, amanuens i riksarkivet.
valtoner, sydöstra Belgiens romanska invånare,
romaniserade kelter. En mängd valloner
invandrade i midten af 1600-talet till Sverige och
främjade mycket vår järnhandtering (vallonsmide).
Valparaiso, sydamerikansk stad, republiken
Chiles förnämsta handels- och industriort, 150
t. inv.
valrike, där statsöf ver hufvudet utses genom val,
numera i allmänhet liktydigt med republik. Sverige
upphörde att vara valrike 1540, Danmark 1660.
valspråk eller devis, betecknande mening eller
ord, som någon angifver som ögonmärke för sitt
uppfattnings- eller handlingssätt. — De senare
svenska konungarnes valspråk ha varit: Gustaf
III: Fäderneslandet; Gustaf IV Adolf: Gud och
folket; Karl XIII: Folkets väl min högsta lag;
Karl XIV Johan: Folkets kärlek min belöning;
Oskar I: Rätt och sanning; Karl XV: Land skall
med lag byggas; Oscar II: Brödrafolkens väl.
Val u j ev, Peter Alexandrovitsch, grefve, rysk
statsman, f. 1814, var 61—68 inrikesminister,
hvarunder han bl. a. genomdref lif egenskapens
upphäfvande 63, död 90.
valuta,, värde, belopp, ersättning.
vampyr, blodsugande spöke, gengångare; ett
slags amerikanka fladdermöss; utsugare.
van (uttalas: fann), holländsk preposition,
hvilken liksom det tyska von (det svenska af) nyttjas
såsom adelsmärke.
vandal/er, ett germanfolk, som i 5:e årh.
plundrade Rom; /isera, /ism, yttring af blind, hejdlös
förstörelselusta, rått raseri i synnerhet mot
konstverk.
Vandenpeereboom, Julius, född 1843, klerikal
belgisk politiker, 97 krigsminister, 99
ministerpresident.
Vanderbildt, Cornelius, nordamerikansk
affärsman, död 1877. Han son William Henry,
järnvägsägare, död 85, donerade vid sin död hälften
af sin oerhördt stora förmögenhet till
allmännyttiga ändamål.
Van Diemens land — gammalt namn på den
australiska ön Tasmanien, engelsk koloni.
vandrande juden: den enligt sagan till evig
vandring dömde Jerusalems skomakare, som nekade
Kristus att vid vandringen till korsfästelsen hvila
vid hans hus.
vandrings/pris, /pokal, belöning vanligen för
någon idrott, tilldelas den som vinner i en täfling
med förbehåll om öfverlåtelse till den som vid
en följande täfling öfverträffar honom.
van/frejd = förlust af medborgerligt
förtroende; /häfd, misskötsel af jord.
van i tas vanitatum, fåfärigligheters fåfänglighet.
Vannovskij, Peter Semenovitsch, född 1822, rysk
general och politiker, deltog i rysk-turkiska kriget
77—78, var 81 — 97 krigsminister och som sådan
omdanare af den ryska hären enligt nutida
fordringar; 1901 undervisningsminister.
Vannutelli, Serafino. född 1834, italiensk
kardinal, 94 biskop af Frescati.
vapen, dels till anfall: eldvapen och blanka
vapen, dels till försvar; hjälm, pansar, kyrass m. m.;
vapen äfven – /Slag, truppslag, såsom infanteri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
