Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Fjortonde kapitlet. I Spinifexöknen. — Ankomst till sjön. — Kvarlevorna av en negerstam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hästarna druckit sig otörstiga, red sällskapet vidare runt
sjöns ända.
Icke ett ljud hördes, ingenting syntes röra sig, då
de nalkades hyddorna, ej heller kunde någon rök
upptäckas. Asfåglar med uppsvällda strupar samt
örnar lyfte, då de kommo närmare, och flaxade
motvilligt undan, enligt sin natur högljutt protesterande
mot att på detta sätt störas. Några hökar tittade
förnärmade ned från grenarna i de närmaste träden.
En förpestad lukt fyllde atmosfären, och man fick
snart reda på anledningen därtill, ty runtomkring ett
hemsökt läger låg åtminstone ett tjog döda
människokroppar, samtliga i samma stadium av förgängelse
som den, vilken kort förut påträffats. De tycktes till
övervägande antalet vara äldre män och kvinnor, men
här och var syntes även barnkroppar bland de
slaktade föräldrarnas lik. Brown och de övriga drogo
ett djupt andetag, då de betraktade denna hemska scen.
»Det är då en välsignad sak att veta», sade han,
»att alla de uslingar, som utfört detta, nu ligga
begravna under klipporna där borta vid kratern».
»Ja», höll Morton med, »och jag skulle inte göra
mig mycket samvete över att låta den här gråhårige
gamle syndaren göra dem sällskap».
Hans känslor tycktes delas av de andra, ty
Columbus fick mottaga många hotfulla ögonkast, och
till och med Billy betraktade sin landsman med allt
annat än vänliga blickar, samtidigt med att han
började fingra på sitt gevär på ett sätt, som tycktes
antyda, att han med nöje skulle vänt det mot den svarte.
Den gamle kannibalen föreföll emellertid att vara
fullständigt okunnig om de känslor, han väckt till liv,
och han endast smålog belåtet, som om han
förevisat en högst intressant liten utställning.
»De måtte ha dödat eller bortfört hela stammen»,
framkastade Morton, och det finns tydligen intet hopp
om att påträffa Stuart.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
