- Project Runeberg -  Ödemarkens hemlighet /
30

(1918) [MARC] Author: Ernest Favenc Translator: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -

Fjärde kapitlet. Kalkstensslätten. — »Djävulens spår.» — Ett egendomligt tecken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

egendomligt för kråkorna, då de äro i flykt. Även
dessa togo samtliga västlig riktning.

»Jag kan hålla vad om, att hela nejdens asfåglar
stämt möte någonstans där borta», mumlade
Morton för sig själv.

Han red vidare och träffade till sist på utsatt
plats Brown, som vänt om tidigare. Han hade
under de första få milen gjort ungefär samma
iakttagelser som Morton; därpå hade landskapet
undergått en förändring, i det att en låg, förkrympt
skogsudde skjutit fram österifrån, jämte det att marken på
samma gång blivit hård, stenbunden och kal med undantag
för här och var med spinifex[1] bevuxna
fläckar. Kalkklippan visade sig här ojämn och
sönderbruten, och det var påtagligt, att ryttaren
närmade sig gränsen för den terräng, de höllo på med att
genomströva. Efter allt att döma, menade han, borde
landskapet snart övergå i en med spinifex bevuxen,
vidsträckt ödemark.

»Vi kunde komma runt den här vägen utan att
behöva färdas över kalkslätten», anmärkte han.

»Bäst att hålla oss till spåret», tyckte Morton.
»Då veta vi åtminstone, att vi gå rakt åt det håll,
varifrån de där triangelmänniskorna komma.»

»Fann ni några spår efter svarta?»

»Inte ett enda. Jag tror mig knappast ha hört
eller sett till ett levande väsen av något slag, sedan
vi skildes åt.»

Morton berättade nu om de rovfåglar och kråkor,
som han sett komma flygande, och de överenskommo
under ritten tillbaka mot lägret att göra
en avstickare söder ut, innan de på allvar togo itu
med stenöknen och mysteriet bortom denna. Det
vore nämligen säkrast att väl känna till trakten,


[1] Ett stripigt, taggigt gräs, otjänligt till foder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/odemarke/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free