Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norge.
Med år 1814 uppgick ett nytt tidehvarf för Norge: det
återvann nu sin forna sjelfständighet, och genom föreningen med
Sverige var dess yttre ställning tryggad, så att Norge kunde i ro
arbeta på sin inre utveckling. Dess författning inrymmer åt
folket ett vidsträckt inflytande: den lagstiftande makten är delad
emellan konungen och stortinget, dock så att tre stortings
sammanstämmande beslut blir lag äfven utan konungens bifall.
Stortinget består af två kamrar, odelstinget och lagtinget, af hvilka
dock det senare egentligen är blott ett utskott. Konungens råd
skall bestå minst af 8 medlemmar, af hvilka statsministern och
två statsråd skola blifva hos konungen, när han vistas i Sverige.
De första åren af föreningens tillvaro voro i Norge, liksom i
Sverige, ganska bekymmersamma i följd af den tryckta ekonomiska
ställningen. För att bringa reda i det förvirrade penningväsendet,
upprättade stortinget (1816) Norges bank med säte i Trondhjem,
men dess grundfond kunde endast genom tvungna sammanskott
anskaffas. Dertill kom den rubbning i handelsförhållandena, som
skilsmässan från Danmark i början medförde, och ändtligen måste
Norge för sin andel i den danska statsskulden utbetala 3 mill.
rdr hamb. bko. Den sist nämnda frågan var nära att framkalla
en svår brytning emellan Karl Johan och Norrmännen. Först
genomdrefs mot konungens vilja, genom tre stortings
sammanstämmande beslut, adelskapets upphäfvande, och derpå gjorde
stortinget svårigheter vid att godkänna den uppgörelse af den
dansknorska liqvidationsfrågan, som konungen under Englands bemedling
bragt till stånd. Då ett afslag i denna fråga skulle hafva medfört
svåra yttre förvecklingar, så var konungen betänkt på att i yttersta
nödfall tvinga stortinget till eftergift och sammandrog trupper i
närheten af Kristiania 1821. Men saken fick utan tvångsåtgärder
den önskade utgången. Konungen framställde nu flera förslag
till grundlagsändringar, gående ut på att stärka konungamakten
och särskildt att i alla frågor gifva honom absolut veto *), men de
förkastades alla af stortinget. Detta retade Karl Johans stolthet,
*) Med veto menas konungens rätt att förkasta representationens förslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
