Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
baron Otto Mömer, Denne unge man önskade, i likhet med
inånge-Svenskar, en fransk general till Sveriges tronföljare, i tanke att
blott en härförare kunde lyfta Sverige ur dess förfall. Han
började på eget bevåg verka för denna sak, och hans tankar föllo i
första rummet på marskalken Jean Bernadotte1), furste af
Ponte Corvo, som åtnjöt stort anseende, ej blott såsom en utmärkt
fältherre, utan ock för sitt frisinnade och sjelfständiga väsen, och
dessutom var känd af Svenskarne sedan sista kriget. Mörner
uppvaktade fursten, fann honom benägen att mottaga Svenskarnes
förtroende och skyndade så tillbaka till Sverige, för att arbeta för
sin plan. Regeringen sporde först med förtrytelse den djerfve
löjtnantens tilltag och fortfor att verka för hertigen af Augustenborg
å valriksdagen, som sammanträdde i Örebro sommaren 1810;
men Mörners förslag vann hastigt bifall, i synnerhet inom armén,
och slutligen då Bernadotte sjelf började verka för sin sak, och
Napoleon ansågs gynna hans val, så vände sig bladet med ens:
regeringen ändrade plötsligt mening, och på dess förslag blef
% marskalk Bernadotte nnder allmänt jnbel enhälligt utkorad till
18lt Sveriges tronföljare (d. 21 aug.). Genom försynens
underbara skickelse kallades alltså en fransk krigare, en revolutionens
son att intaga Sveriges urgamla tron.
Bernadottes val var i sjelfva verket ej så välbehagligt för
Napoleon, som man föreställt sig, ty kejsaren misstrodde fursten
såsom en hemlig motståndare; han gaf dock sitt bifall till valet
och skildes från fursten under alla tecken till vänskap. Den
svenske tronföljaren, som nu mer kallades Karl Johan, hitkom,
åtföljd af sin son Oskar, på hösten s. å. och blef från första
stunden han satte foten på svensk jord den egentlige ledaren af
Sveriges öden. Han befann sig i mannaålderns fulla kraft och
var både genom yttre och inre egenskaper skickad att herska.
Hans kraftfulla gestalt, det högburna, af svarta lockar omgifna
*) Jean Baptiste Jules Bernadotte var född i staden Pau i södra
Frankrike (d. 26 jan.) 1764 af borgerlig familj; hans fader var advokat. Han
ingick tidigt i krigstjenst, började såsom gemen soldat och hade bragt sig
upp till underofficer, då franska revolutionen utbröt. Nu steg han genom sina
lysande egenskaper och sitt krigaresnille hastigt i graderna och var inom
få år general samt tjenstgjorde derpå såsom ståthållare, ambassadör och
krigsminister. Han motarbetade först Napoleons ärelystna planer och
förfäktade i det längsta republikens frihet, men uppgaf slutligen detta såsom
hopplöst och tog en lysande andel i Napoleons följande segrar (t. ex. i
slagen vid Austerlitz, Jena, Wagram). Ehuru alltid på spänd fot med
Napoleon, upphöjdes han af denne till marskalk af Frankrike samt furste
och hertig af Ponte Corvo (i Kyrkostaten).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
