Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
striden var het och i hög grad ärofull för Svenskarne och hertig
Karl, men den blef oafgjord, och derför kunde ej den stora
krigsplanen verkställas. I dess ställe beslöt konungen att sjelf med
landthären angripa Fredrikahamn; han inryckte öfver gränsen och
stod i begrepp att innesluta fästningen, då ett inom hären
utbrytande myteri tvang honom att återtåga. En dålig anda hade
allt sedan Frihetstiden varit rådande bland krigsbefälet, dertill
kom nu rysk uppvigling samt missnöje med kriget, som var börjadt
emot regeringsformen. Den hemlige anstiftaren af myteriet var
Sprengtporten, de förnämste ledarne voro de finske majorerne
Jägerhorn och Klick. Desse förmådde ett antal högre officerare
att skrifva till ryska kejsarinnan och begära fred, och kort derpå,
när den återtågande hären hunnit till Anjala, utfärdade en mängd
officerare en öppen förklaring, att de ville verka för freden,
riksdags sammankallande och regeringsformens efterlefnad; somlige
hyste ännu vidsträcktare planer, såsom att återställa 1720 års
regeringsform och skilja Finland från Sverige. Denna
sammansvärjning har blifvit kallad Anjalaförbundet. I denna
för-tviflade belägenhet, hotad till lif och frihet, förlorade konungen ej
ett ögonblick sitt mod och sin själsnärvaro; han var dock
villrådig om, hvad han borde göra, till dess underrättelse kom, att
Danmark förklarat krig — då utropade han: »jag är räddad»,
och skyndade i största hast tillbaka till Sverige.
Den finska härens uppförande hade i Sverige väckt en häftig
förbittring, och denna vände sig tillika mot adeln, som ansågs
stå på arméns sida. Konungen beslöt att vädja till svenska folkets
fosterlandskärlek; han begaf sig till Dalarne, uppträdde liksom
fordom Gustaf Vasa och talade till allmogen på kyrkovallarne.
Han mottogs med hänförelse, hvar han for fram, och skaror af
frivillige väpnade sig i alla landsorter till fäderneslandets försvar.
Emellertid hade Danskarne från Norge inbrutit i Bohuslän, de
framryckte ända till Göta elf och hotade Göteborg. Här infann
sig snart konungen sjelf och vidtog kraftiga försvarsanstalter;
tillika inblandade sig Englands och Preussens sändebud i striden
och förde ett så hotande språk till den danske befålhafvaren,
prinsen af Hessen, att denne måste ingå på ett stillestånd, som
sedermera förlängdes och följande år öfvergick till fred.
Genom arméns äreförgätna beteende och konungens
fosterländska uppträdande mot Danskarne hade stämningen i landet
vändt sig till hans fördel; han hade återvunnit sin forna folkgunst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
