Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III. Nyare Tidens tredje tidehvarf.
1718—1815.
Allmänna grunddrag.
Sverige och Danmark-Norge, genom inbördes split försjunkna i
politisk vanmakt, hetsas ytterligare mot hvarandra af Ryssland, som
uppstiger på bådas bekostnad. Norge skiljes slutligen från Danmark
och förenas såsom ett sjelfständigt rike med Sverige. Sverige fortgår
genom ytterligheter, först partivälde, slutligen envälde, till ett
konstitutionellt styrelsesätt. I Danmark förberedes detsamma genom
bondeståndets frigörelse.
Geografisk öfversigt.
Sverige hade redan i slutet af förra tidehvarfvet gjort de
förluster i landområde, hvilka stadfästes genom fredssluten 1719,
1720 och 1721. Derigenom gick förstfen stor del af de tyska
eröfringarna förlorad, nämligen Bremen och Verden till
Hannover samt Vor-Pommern söder om Peene jämte Stettin,
Damm och Gollnow samt öarna Usedom och Wollin till Preussen;
af det återstående blef Wismar med område 1803 förpantadt
till Meklenburg och det öfriga Pommern med Rügen 1815
afträdt till Preussen. Till Ryssland afstodos Ingermanland,
Estland och Livland med Ösel 1721, samt Finland i tre
omgångar: 1721 östra Karelen (Yiborgs län), 1743 landet öster
om Kymmene-elf och Saima jämte Ny slott, samt 1809 hela
det öfriga Finland med Äland och dertill ett stycke af svenska
Yesterbotten och Lappmarken. Sveriges yttre ställning blef
härigenom mycket vådlig, men betryggades åter genom föreningen
med Norge 1814. Gränsen mot Norge hade blifvit närmare
bestämd genom ny gränsreglering (1751). — Koloni: vestindiska
ön S:t Barthélemy (från 1784).
Invånarnes antal hade betydligt sjunkit i följd af de
folk-Ödande krigen under Karl XH, men steg hastigt under freden:
folkmängden i Sverige och Finland utgjorde 1750: omkr. 2,200,000
inv. Efter skilsmässan från Finland (med omkr. 800,000 inv.)
var Sveriges folkmängd 1815: nära 2*/2 millioner.
Länsindelningen undergick denna tid några mindre
förändringar; sedan två nya län (1810) tillkommit, var länens anta
25, hvarvid det framgent förblifvit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
