Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
moders klemighet samt förmyndarnes och lärarnes slapphet. För
statssaker visade han ringa böjelse, hans största nöje var att rida,
jaga och deltaga i krigiska öfningar. Han gaf tidigt prof på en
egensinnig och oböjlig vilja, men utmärkte sig tillika för
gudsfruktan och rena seder. Emot förmyndarne och rådet hade han
tidigt insupit misstroende, och denna känsla underhölls genom
j/wpihans umgängesvänner af den yngre adeln. Sjutton år gammal
förklarades han myndig på riksdagen i Stockholm 1672. Vid
denna riksdag beslöts, att reduktionen skulle kraftigt
fortsättas, och så skedde äfven: under de två följande åren indrogos
mer än 3,000 hemman. Till en början egde M. G. de la Gardie
största inflytandet hos konungen.
Snart började åter Sveriges yttre stälTning att tilldraga
sig uppmärksamheten. Följderna af 1672 års förbund med
Frankrike begynde framträda. Ludvig XIV, omringad af fiender, arbetade
af alla krafter på att indraga Sverige i kriget; han förmådde det
först att öfverföra trupper till Tyskland och derpå, när medel
saknades till deras underhåll, att låta dem inrycka i Brand
enbur g, hvars kurfurste då befann sig vid Rhen i kamp med
Fransmännen. Fredrik Vilhelm skyndade i ilmarscher tillbaka till sitt
land och öfverraskade den svenska haren i trakten af Havel.
Svenskarnes öfveranförare, den gamle K. G. Vrangel, var sjuk och
frånvarande, generalerne voro oenige och begingo grofva fel; följden
1675 kurfursten slog de återtågande Svenskarne vid Fehrbellin1),
1675. Förlusten var ej betydlig, och större delen af hären
återfördes oskadad till Pommern, men Svenskarnes segerrykte hade
lidit en svår knäck, och deras hemlige fiender fingo mod att öppet
framträda. Holland förklarade krig. Danmark hölls i det
längsta tillbaka af den utmärkte storkansleren Peder Grifenfeldt,
som ville upprätthålla endrägt emellan Nordens makter och till
och med åvägabragte förlofning mellan Karl XI och danska
prinsessan Ulrika Eleonora; men slutligen lät Danmarks konung
Kristian V förmå sig af Sveriges fiender att förklara krig, s. å.
Han hoppades att med lätthet återvinna de skånska provinserna,
hvilka sjelfva önskade återförenas med Danmark.
Underrättelsen om denna nya fara kom, medan
kröningsriks-dagen i Upsala pågick. En allmän ovilja utbröt emot riksrådet,
som inledt Sverige i krig, spen ej skaffat medel dertill. Ständerna
*) Stad i Brandenburg nära HaVel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
