Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
böter1). Vid denna herredag framställde Gustaf för herrarne
sina båda söner. Erik och Johan, hvilka erkändes och hyllades
såsom rätte arfvingar till kronan, 1540.
De utländske rådgifvarne inplantade hos konungen nya
sam-hällsbegrepp, som voro för Sverige främmande. Norman ville
inrätta svenska kyrkan efter tyskt mönster och ställa henne helt
och hållet under verldslig styrelse. Konungen tillegnade sig
godtyckligt en stor del af sockenkyrkornas egendom och beröfvade
dem deras dyrbarheter. På det verldsliga området försöktes lika
djerfva omstöpningar, och i afseende på eganderätten begynde
Gustaf tillämpa den feodala uppfattningen, nämligen att kronan
vore den ursprunglige egaren af Sveriges jord, och att de enskilde
innehade sin jord blott såsom län eller förpaktning af kronan;
han inskränkte derför skatteböndernes fria eganderätt och lade
under kronan alla slags allmänningar 2) och obygder i riket.
Alla dessa förändringar, i förening med fogdarnes och adelns
förtryck, framkallade åter oro och jäsning bland allmogen,
i synnerhet i södra Sverige. Härtill kommo äfven utländska
uppviglingar. Kristiern II:s slägtingar i Tyskland, deribland hans
mäktige svåger kejsaren, hotade fortfarande Nordens säkerhet.
Den gemensamma faran föranledde åter ett närmande mellan
1S41 ^°r(^ens konungar, hvilka eljest misstrodde hvarandra. De möttes
personligen vid Brömsebro 1541, uppgjorde sina tvister i godo
och slöto ett förbund på 50 år, under hvilken tid de tre rikena
skulle föra en gemensam utrikes politik samt slita alla
uppkommande tvister genom en skiljedomstol. I enlighet med detta
fördrag slöto bägge konungarne kort derpå förbund med konung
Frans I i Frankrike och bistodo honom i hans krig med kejsaren.
I Småland hade Gustafs nya påbud flera gånger framkallat
oroligheter, men först 1542 fick upproret en skicklig ledare, en
bonde vid namn Nils Dacke, som för ett mord hade sällat sig till
tjufbanden på gränsskogarne mellan Värend och Bleking. Efter
honom blef upproret kalladt Dackefejden. Han ordnade och
inöfvade sina skaror, höll ting med allmogen och drog omkring i
landet, ihjelslående fogdar och adelsmän. Underblåst af katolskt
sinnade prester, spred sig resningen öfver hela Småland och södra
Östergötland. Gustafs fiender i Tyskland, såsom kejsaren, Liibeck
m. fl. lofvade Dacke hjelp; han försvarade sig med framgång mot
*) Olaus Petri återfick senare konungens gunst. Båda dogo 1552.
2) Allmäimingar = skogar och marker, berg och fiskevatten, som ej tillhora
någon enskild person, utan kommunerna och staten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
