Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B. Medeltiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frihet. Fogdarne, hvilka mest voro utländingar, i synnerhet Tyskar,
plågade bönder ne på allt upptänkligt vis; värst beryktad var
höf-vidsmannen öfver Vestmanland och Dalarne, Jösse Eriksson, om
hvilken det berättas, att han forst atmätte böndernes dragare och
derpå spände dem sjelfve för plogen, och att han låtit upphänga
fem bönder i rök. Denna omensklighet uppväckte bland allmogen
en stark jäsning och ovilja mot unionen, hvilken fick bära
skulden för missbruk, som endast berodde på den dåliga styrelsen.
Så illa hade Erik förstått att fullfölja Margaretas storverk.
Engelbrekt och Karl Knutsson,
1 de undangömda dalar, som utbreda sig kring Siljan och
Dalelfven, bland bergen, ur hvilka malmen med svett och möda
brytes, bodde en härdad och frihetsälskande befolkning, som bättre
än andra bevarat den gamla nordiska kraften, fadernes enkla
seder och deras fria samhällsskick. Detta landskap, som dittills
föga omtalats i häfden, trädde på en gång fram ur sitt dunkel
till det svenska folkets räddning. På den tiden bodde vid
Kopparberget en bergsman af frälseslägt, vid namn Engelbrekt
Engelbrekts-son; han var oansenlig till växten, men hugstor till sinnes,
hjelte-modig, rådig och vältalig, och ett redligt svenskt hjerta klappade
i hans bröst. Till honom vände sig Dalamännen i sin nöd, han
drog till konungen och förde deras talan med värme och
frimodig-het; men oaktadt det svenska riksrådet intygade sanningen af hans
uppgifter, fick Jösse Eriksson behålla sin tjenst, och Engelbrekt,
som för andra gången infann sig hos konungen, blef nu med
stränghet afvisad. Hemkommen satte han sig i spetsen för Dalkarlarne
och drog mot Vesterås, der Jösse hade sin bostad. Två gånger
tågade Dalkarlarne å stad, två gånger förmådde dem ntskickade
rådsherrar att återvända under löfte om rättelse, men då de sågo,
att det ej var något allvar med löftena, reste de sig för tredje
gången vid midsommartiden 1434, fast beslutne att ej vända,.,,
åter förr än främlingarne voro drifne ur landet.
Dalahärens första bedrift var eröfringen af fogdenästet
Borganäs vid Dalelfven, hvilket stormades och förstördes. Derpå gick
tåget utan hinder till Vesterås och derifrån till Upsala, hvarest
Engelbrekt talade till den församlade menigheten och efterskänkte
en tredjedel af skatterna. Till alla landsändar afgingo skrifvelser,
uppmanande folket att resa sig. Den stridslystne, eldige Erik
Puke satte sig i spetsen för Norrländingar och Finnar, förstörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
