Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Varningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
OBOTLIGA — OCII ANDRA
Kanslirådinnan hade, också enligt vana, dragit
sig tillbaka efter middagen. Hon visste ju så väl,
att hon eljest störde sin makes enda någorlunda
lyckliga timme på dagen. Hon hade också lärt
sig att själv vilja vara ostörd.
1 dag hade hon alldeles särskild anledning
härtill. Hon satt i soffhörnet vid fönstret och
granskade i den sista, kyliga vinteraftonsdagern
ett par brev, vände och vred dem, genomläste
dem om och om igen.
Utifrån salen nådde henne de två herrarnas
röster — hon hörde enstaka ord; det var om
pengar och karriär, om kända män och kvinnor,
om flärd och nöjen.
Kanslirådet var ovanligt högljudd av sig denna
afton. Nå, han hade tagit rätt mycket vin till
maten, och så skulle han senare ut på supé,
herrbjudning. Och stämd därefter, blev även Älvars
röst uppjagad, överdrivet munter. Hon,
kanslirådinnan, visste, vad den uppspeltheten var värcl,
hos dem båda.–Nu lade hon äntligen breven
ifrån sig, gömde dem i sitt syskrin på det lilla
runda bordet. Och hon rätade sig litet, riktade
de stora, blågrå ögonen, alltid så undergivet
sorgsna, nu med en viss orolig spänning mot den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
