Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Guvernanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Han måtte väl”, sade frun, ”förstå sin sak.”
”Ja, att styra en skuta”, återtog rådet, ”att segla
vägen fram och akta sig för klippor och blindskär,
men att göra haveri, förstår han inte; ser du, han
skall gå ed på allt hvad som är skadadt och förstördt,
och för allt, på hvilket han och besättningen svärja,
får redaren ersättning af assuradörerna; nu uppger han
troligen allt riktigt och har ej fävettet i sig att gömma
undan en hop, som fölle mig till godo.”
”Å jo, var du lugn, lille Knööl”, sade frun
tröstande, ”med Guds hjelp förstår han nog ditt bästa.”
”Ja, Gud gifve han gjorde det”, yttrade
kommerserådet, ”men han har alltid varit dum af sig och
ärlig se’n som ett spän.”
”Vi taga således komministerns dotter till oss?”
frågade frun och rådet jakade.
Man började således underhandlingarne, som
be-drefvos genom inspektörens fru: det hette, att lilla
Charlotte skulle bemötas som en vän i huset, som en
anförvandt till rådinnan; hon skulle få ledighet att
arbeta åt sig sjelf och sin mor, och blott då och då
öfva de söta barnen i fransyska, rita och litet musik;
deremot skulle hon få femtio riksdaler och dessutom
julklappar och marknadspenningar, och, med ett ord,
få lefva ett lyckligt lif på Helleby.
Lotta tog’ saken i öfvervägande, femtio riksdaler
var i hennes ögon en outtömlig skatt. Helleby var
henne så kärt, och dessutom skulle hon då vara så
nära sin stackars mor, som skulle bo i en liten
undan-tagsstuga på hemmanet. Lotta antog således tillbudet,
och icke långt efter fadrens begrafning flyttade hon
till kommerserådets.
Den svarta klädningen klädde väl den blomstrande
flickan, och rådinnan fann snart, att Lotta, fastän hon
icke kunde ega det fina savoir vivre, som hennes egna
döttrar i egenskap af hennes döttrar i sig sjelfva måste
ega, så var det dock tydligt, att sjelfva Mimi förlorade
på jemförelsen med sin guvernant, och detta oaktadt
hela verlden sade, att Mimi hade ärft sin mors hela
älskvärdhet och nobla utseende. Mamsell Åkerlind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
