- Project Runeberg -  Guvernanten /
35

(1892) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Spelaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fogelungen och bräckte på skalet, för att snart
komma ut.

”Huru mycket silfver ega vi?” frågade han
ändtligen, riktande blicken på gläsdörrarne till deras lilla
silfverskåp.

”Hvarföre frågar du så?” invände gumman,
bekymrad för hans förstånd.

”Det skall säljas, ty vi få ej vara skyldiga en
sådan skuld, en ädel menniska skall ej lida för oss”,
yttrade komministern.

Gumman betraktade honom tvekande.

”Hvad menar du, Åkerlind?”

”Jo, se der, läs brefvet”, återtog han; ”du skall
ändå en gång veta det.”

Gumman satte sig att läsa; men så besynnerlig
är menniskan, ej ett anletsdrag förändrades under
läsningen; hennes hela själ var riktad på mannen, och
blott en liten del af hennes känsla var qvar för sonen.

”Det är således förbi med Georg”, yttrade hon
endast och lade bort brefvet; ”stackars, stackars pappa!
Allt”, fortfor hon, ”går mot dig; men vår tröst är,
när faran är som störst, så är hjelpen närmast, vi veta,
att vår förlossare lefver, och då vi lida, är han nära
oss och borttager sorgen.”

”Ja”, sade gubben, ”jag vet att han är nära mig,
att han snart skall hjelpa mig.”

”Ja, trösta dig vid det”, yttrade gumman; ”vi
skola sälja silfret och betala den skulden; men var
lugn som jag, min gode gubbe, jag skall läsa Guds
ord för dig i natt.”

Och den goda hustrun läste Guds ord hela natten
för sin man, som låg tigande i sängen, med händerna
sammanknäpta till bön; mot morgonen blef han
svagare och gumman upphörde att läsa. Då hon
nalkades honom, för att höra hvad han ville, hörde hon

honom läsa en tyst bön för sig sjelf och namnet Wilde
sväfvade ofta från hans läppar. Han bad Gud för sin
sons förförare, för sin egen mördare; han var bedragen
in i det sista ögonblicket och spilde sin sista bön på
en ovärdig. Klockan var fyra och solen stack in i

rummet, då tyckte gumman att han på en gång blef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:08:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamguv/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free