Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En prestgård på landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vanliga boningsrummet, der pastorskans spinnrock
merendels surrade, och som för öfrigt pryddes af ett
stort skåp, hvari man gömde husets linne, och ett
mindre med glasdörrar, der husets silfver glänste i sin
lysande ordning.
Den andra bygnaden åter, hvilken förestälde flygel,
innehöll tvenne rum, som man troligen ej väntar så
nära tillsammans, nämligen väfkammaren och pastorns
studerkammare. I den ena stodo två väfstolar, ibland
hvilka ett slags Ekenmarks utmärkte sig genom sin så
kallade rustning, hvilken med sitt skramlande
ackompanjerade bommens slag och de täta smällarne af
”ryckverket”; dessa väfstolar voro i gång från ”ottan"
till "solglanningen” och frambringade en mängd lärfter
och drällväfnader, hvilka sedan lika hvita tomtormar
lågo och solade sig på åbacken. Pastorns
studerkammare var vägg i vägg med den berustade och
plebejska väfstolen, och pastor Åkerlind var så van vid deras
förenade buller, att han om söndagarne icke trifdes i
läskammaren, emedan han ej fann luften der i dess
vanliga dallring.
Om en familjs lif kan gå som ett urverk, så skedde
det visserligen i pastor Åkerlinds; ingenting, hvarken
passionen eller verldens buller, störde der den vanliga
ordningen, och den enda omvexling, som gafs, var
söndagen, som till all lycka infaller en gång hvarje
vecka och som således något störde ensligheten i den
lilla prestgården. Då samlade sig nämligen folket vid
den närbelägna kyrkan, pastorn klädde sig i sin
grannaste rock och tog ett par nystärkta kragar på sig,
och pastorskan och lilla Lotta klädde sig, för att gå
i kyrkan, der de begge i sin egna vrå vid altaret med
uppmärksamhet och andakt afhörde ”pappas”
utläggningar och predikningar.
Då och då kom, utom stiftstidningen, som
ordentligen en gång i månaden anlände med klockarepost,
äfven andra tidningar bundtvis från prosten; men
merendels defekta och i långa intervaller. Pastor Åkerlind
var likväl ej nyfiken, utan läste om dagens händelser
och de politiska strider, som nu kämpas i landena,
med fullkomligt lika trankilitet, som om han läst
Curtius eller Sallustius; han satt på sin lilla prestgård,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
