Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ritpennan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nej sannerligen! Med så få streck hade ögat,
som ser så mycket och alldeles för bra, aldrig
kunnat tänka sig att det kunde göras. Den
gången var pennan inte så dum ändå. Det där
måtte allt ha suttit alldeles i yttersta pennspetsen
och kommit fram i ett obevakat ögonblick.
Men ritsjälen ler. Det är ju pennans rama
skyldighet att se till det väsentliga och strunta i
småsaker.
Det händer nog att ritsjälen och pennan hålla
ihop ibland när det så passar sig. Man skulle
till och med kunna tro, att där i all hemlighet
funnes en trådlös förbindelse dem emellan. Men
i så fall fungerar den nog inte så väl alla gånger.
Det blir ändå alltid pennan som behåller
övertaget.
Det kan ju också hända, att ritsjälen inte
riktigt vill kännas vid hur det är. Det är
kanske rätt så bekvämt, att ha pennan att skylla
på när det går illa, och det gör det ju nästan
jämt. Och skulle det någon gång gå bra, så
visst är det pennans förtjänst. Vems skulle det
annars vara? Det är ju den som sätter dit alla
de små strecken och linjerna på papperet.
I en sak äro de emellertid väl överens,
riktigt obegripligt väl överens, allesammans: ritsjälen,
ögat, handen, pennan och papperet, och det är,
när det gäller att korsa över, riva sönder och
trampa på något som gått allt för mycket på tok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
