- Project Runeberg -  Berättelser af Onkel Adam /
138

(1854) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh With: Fritz von Dardel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - IX.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Jaså.

— Ja, det är sannt hvart eveliga ord, som jag säger, och den
ena heter Docka och den andra har jag kallat Bolla efler syster min.
I den der stugan skall herrn — med förlof, jag vet inte hvad herrn
skälls för och derför säger jag rätt och slätt herrn, om herr inte
blir ond.

— Nej bevars.

— Annars så skulle jag väl veta hvad han är.

— Löjtnant.

— Jaså — nå, lyflnanten skall vela att jag i förrfjol exercera
beväring och slod under fanjunkaren Källander, ja, Källander, annars
så är han gift med prostens dotter dernere — hm, ja del är på
slätten — och fick, när gubben dog, lolftusen i arf — ja sådana
förnäma herrar kunna få rika giften de, då de lika väl föra sig upp som
folk och ta allting med reson, så att säga — inte tycker herr
lyft-nanten illa vara att jag talar en smula medan det rullar af — för si
hästarne ser jag nog efter ändå och om inte lyflnanten tar illa, så...

— Nej bevars, lala du.

— Ja, si annars är det så olika med herrarne — somliga tycka
om att silta och spekulera och säga inte ett ord — ulan titta som
tjuren på köttmångeln, och lysta en då man klyfver näbb, men si
andra herrar äro så lusliga att tala med — mest de som fara enbel;
men ta de två hästar så äro de ordkarga — och derföre efter
lyft-nanten log paret, så tänkte jag vid mig sjelf — der får jag nog ett
lik igen, som hvarken talar eller svarar, för si somliga menniskor
äro så inrättade, för si, det är som häradsdomaren säger, både si
och så med menniskoma, somliga äro inrättade så och andra så.

— Hm — i den der stugan bodde förr gamle Rapp.

— Jaså.

— Ja, gamle Rapp var en hel karl, annars så var han korpral

— och en duktig karl se’n, må lyflnanten tro, och grann se’n var
gubben med sina äretecken på bröstet — för si han hade varit med
i krig och då han i fjol begrafdes, så sköt di vid grafven för honom,
för si gumman hans bestod krutet — för si inte beslår kronan så
mycket som ett skott krut öfver en som med lif och blod försvarat
kung och fädernesland. — Del har stackars kronan inte råd till
det, kan vela.

— Jaså, lian fick skoll vid grafven.

— Ja, det förslås, för si enkan menade på, alt Rappen var så
god att han nog förljenat skoll innan han blef nedmyllad, för si han
hade varit i krig, vet, och hade stålt för kulor och krut vet jag, och
slagits såsom elt lejon och hade dessutom fått sig lapperhetspennin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oaberat/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free