Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Minnen från mina informators-år
- Läserskan
- Min andra kondition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nå väl, bäste magister, sade lagmanskan till mig, som skulle
resa några dagar derefter. Ni ser — jag är ännu en läserska —
ni kan ju ej med läsare, är det ej så? Hon smålog då hon gjorde
mig denna fråga.
— »Förlåt mig, blef mitt svar: Jag bär djup vördnad för läsare,
men jag kan ej tåla hycklare — låtom oss väl skilja dessa begge slag, af
hvilka det sednare söker att intränga bland det förra, förnedrar det
heligaste genom öfverdrifter och låter lära och lefverne gå i olika banor.
Hon tryckte min hand och sade: Tack, magister, att ni ej
dömmer alla lika — del finnes dock ett läseri, som man icke kan
nedsätta — som man icke kan undvara.
Några dagar efter for jag åter ut i vida verlden; men jag har
ännu icke glömt den ädla makan, den verksamma husmodren, de
fattiges välgörarinna, de oupplystes lärarinna — Läserskan.
*
Min andra kondition.
Jag var, då jag återkom till akademien, på sätt och vis en
förmögen man. Jag hade en liten besparing och dessutom ganska
vackra presenter af silfver och annat. Lyckligare kunde man ej
vara. Det dröjde dock ej länge förrän jag stod på samma punkt
som förut.
Min mor, den enda jag egde och som egde mig, bodde på en
liten utbruten lapp ifrån stomhemmanet; ty min far var komminister.
Det blef fråga om att detta ej var lagligt, och den nya innehafvaren
af bostället ville ha en rund summa för att låta gumman bo qvar.
Följden blef ett jämmerbref på fyra tätskrifna sidor från min mor,
som i sin fattigdom trodde, att hennes son, kandidaten, hade allt
hvad han ville ega. Jag kom i en svår strid — skickade jag
penningar, så gick hela mitt kapital och några år af mitt lif bort — gaf
jag intet, så hade min mor ej tak öfver hufvudet. Sade jag ja, så
var det dumt, sade jag nej, så var det dåligt. När man har dessa
tu ting att välja på, är det alltid det klokaste att bära sig dumt åt,
ty all bära sig dåligt åt är verkligen det oklokaste man kan göra.
Jag gjorde några undersökningar, för att ej rusa åstad i ogjordt
väder, och vidare några förbehåll, för att betrygga min mor för
framtiden, och skickade min skatt. Jag tyckte att jag blef lättare till
sinnet när brefvet väl var på posten, och utan att se hvarken till
höger eller venster, gick jag till professor Ekeberg — knackade på
och steg in. Den sträfve mannen låg på golfvet och kröp för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/oaberat/0061.html
