Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fågel, som satte sig på fönsterposten och berättade, att han låg i ett
nära beläget kärr, där det kalla vattnet plägade honom. Man anstälde
efter denna anvisning gräfningar och fann värkligen liket efter
mannen i fråga.
Ofta nog oroas äfven själfva stället, där någon vådligen
omkommit, af den aflidne, särskildt om han ej påträffats och blifvit nedlagd
i den vigda kyrkoraullen. Det är ej ovanligt, att man i skärgården
nnder de mörka höstnätterna inbillar sig höra nödrop än från den ena
holmen, än från den andra, i det att här en bröllopsbåt seglat omkull,
där åter en som varit stadd på likfärd. Det är fantasin, som därvid
orätt tolkar djurens läten, nedtrykta som de äro af stormen. En sund
och fördomsfri eftertanke skulle genast igenkänna sälen eller lommen.
Ett skildt slag af gengångare är „utbölingenu, som folktron
skildrar i följande ord: „Fast icke utbölingen har något eget namn, har
han dock ofta låtit höra af sig“. Han har då „låtit“ liksom ett barn
som skriker. Vanligtvis har han skrikit på ställen, där någon flicka
tagit lifvet af sitt barn.
Plundrar man en graf, kommer den döde och återfordrar det
plundrade. Första natten infinner sig den döde och uppmanar
plun-draren att återställa det plundrade; andra natten infinner han sig på
nytt och uppträder då med ännu större eftertryck; den tredje natten
blir man med våld tvungen att följa med till kyrkogården för att där
nedlägga det bortröfvade. En sådan förd medför ofta vansinne. Ofta
uppträder den dödes vålnad som en bullersam och ond ande och
kallas gemenligen spöke (se ofvan sid. 39).
Ri byggnad er äro vanligen kära tillhåll för spöken, som då äro
gengångare af lik, hvilka blifvit hit utburna. De uppträda åratal
efter personens i fråga död och störa andras frid och ro genom sitt
buller. Stundom gifva de härigenom tillkänna, att någon snart skall
lämna de lefvandes antal.
Isynnerhet själfspillingars, girigbukars och brottslingars andar
„gå igena som spöken. Dessa uppenbara sig på mångahanda sätt och
vid skilda tillfällen, ehuru nattens timme (= „spoktfmanu), som infaller
mellan 12 och 1, är den egentliga uppenbarelsetimmen. Det första
hanegället gifver signal för alla andeväsen att draga hän till sina
gömslen. (Se Nyland, Tom II.)
Ofta kan en obetydlighet gifva anledning till dessa folkandens
fantasiskapelser. För något mera än 50 år sedan bodde i Lindkoski
by af Lappträsk socken en sjöman, hvars uppsluppna lynne och
lifs-kraftiga sinne gjorde honom skyldig till månget öfverdåd. Han
döptes ock af den fredligare omgifningen med tillnamnet Bulder och
kallas omnäjden ännu i dag „Buldarsbakkan“. Han erhöll i sin
mannaålders styrka ett sorgligt slut. En storbonde i byn hade uppfört en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
