Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strument af järn med uppåtböjda tillspetsade ändar och sällan har
han »spilt krut yti vatna"1.
Såsom för jordbrukaren såningsdagen är af största betydelse, så
har för fiskaren den s. k. notgörningsdagen eller „n6tbröllopa“ icke
mindre rikt. Det senare namnet häntyder på att man genom en fest
vill viga noten till ett lyckosamt värf.
Notgörningsdagen firas högtidligt. Ju flere delägarne äro, desto
grundligare festar man. Äfven främlingen, som nalkas nothuset,
undfägnas. Hvad åter egna byamän vidkommer, så inträffar det sällan,
att de objudne nalkas festlaget. De skulle måhända genom ett besök
uppväcka misstroende emot sig. Skulle de åter händelsevis anhålla
om någonting till låns ifrån det hemman, som firar notbröllop, då
blefve grannsämjan lätt störd. Det anses nämligen medföra otur vid
den stundande sommarens fiske, om den, som förfärdigar sin not,
bort-lånar någonting. Beklagansvärd är den värdinna, som bryter emot
denna vidskepliga, men från fordomtima häfdvunna sed.
Beklagansvärd är äfven den, som i sin okunnighet förmår någon af
familjemed-lemmarne att bortlåna någonting; han kan genom en obetydlighet
väcka mot sig en misstro och afvoghet, som kan medföra mycket ondt.
Huru nogräknad man i sådant hänseende är, må följande tilldragelse
visa. En grannvärdinna hade vid sitt besök hos en, som arbetade
på sin not, medtagit vid bortgåendet en katekes, hvilken hon trodde
vara kvarglömd där af sin gosse, som under vintern besökt den i
samma gård befintliga skolan. Detta gaf anledning till stor bitterhet
mellan de båda grannarne, så mycket mera som under följande
sommar det hemman, hvarifrån boken blifvit bortförd, hade otur med sin
not. Orsaken till denna otur ansågs just ligga i tillgreppet af boken.
För att upphäfva följderna af denna handling ansåg man sig slutligen
böra anlita en, ett par mil från hemmanet boende „klok gubbe“.
Likaledes gifves det skärgårdsbor, hvilka anse „fisklykkon“ gå
förlorad, därest man kvarlämnar på stranden något af den till lands
dragna fisken och detta bärgas af en afundsjuk granne. Det är här
sålunda blott och bart genom att tillegna sig en fisk ur nätet, som
en människa kan bringa sin nästa otur. Den vidskeplige aktar sig
därför noga att kvarlämna någonting och har det emellanåt varit ett
icke ringa nöje för mera fördomsfrie grannar att åse huru den
skrockfulle med största samvetsgrannhet äfven ur vattnet sökt uppfånga den
döda småfisken, ofta nog tili stor förargelse för prackor och måsar,
hvilka med största otålighet afvakta fiskarenes afresa för att sedan
få sin del af fångsten.
Att den vidskeplige äfven sökt och trott sig finna medel mot
1 Jfr Höijer, Skildringar nr nyländska skärgärdslifvet, sid. 35.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
