Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bkulle varit bebodt omtalas ej, men väl förtäljer en af dessa sägner
att det var betäkt med tät urskog till hvars förödande eld
(=„far-eld“) måste anläggas**.
Sagan tror sig till och med kunna uppge från hvilken trakt i
Sverige de nyländska svenskarne härstamma. „Biskop l) Mikael
Agri-cola, som själf genom börden tillhörde svenska allmogen i Nyland,
säger i företalet till sin finska öfversättning af Nya Testamentet, att
den sägen eller förmodan var gängse, att de på Finlands södra kust
boende svenskarne härstammade från Gotland. En gammal gotländsk
saga, den s. k. Guta-sagan åter förtäljer, att folket på Gotland under
en lång tid ökades så mycket, att slutligen landet ej förmådde föda
dem alla, och då utlottades hvar tredje människa till att fara bort
ifrån ön. De begåfvo sig österut till en ö invid Estland, berättas det
sedan, men väl möjligt är att en del därifrån for hit öfver och
bosatte sig här. Likheten mellan nyländskan och de svenska allmoge*
målen i Estland talar för något sådant, och följande nyländska sägen,
så vanstäld den under tidernas längd än tyckes hafva blifvit,
anknyter sig på ett märkvärdigt 8ätt till hvad nyss ur Gutasagan anförts:
Förr i världen, i hednatiden, brukade på riksdagärne i Sverige
beslutas att alla, som voro öfver 64 år, skulle afdagatagas. Sedan denna
dom åter en gång fälts, fann en dotter till en af riksdagsmännen för
att rädda sin gamla farmor på ett råd, som hon bad att få meddela
kungen. Därtill gafs henne äfven lof med de vilkor, att hon skulle
infinna sig hos honom inom ett år, men icke i ny ej häller i nedan,
icke om dagen och ej om natten, hvarken tvättad eller otvättad,
hvar-ken klädd eller oklädd, hvarken åkande eller ridande eller gående
eller krypande, och om hon ej uppfylde alt detta, skulle hon sättas
in i spiketunnan. Hon lyckades ock gå i land med dessa svårigheter,
såsom i sägnen utförligt förtäljes, och gaf då åt kungen det rådet,
att alla de gamla skulle förskonas till lifvet, men föras ut i öde land,
försedda en och hvar med en handske fyld med hafre i ena handen
och en kratta i den andra, och sedan lämnas att lifnära sig själfva
bäst de kunde. Detta råd vann kungens och riksdagens bifall. „När
de gamla sedermera alla år skipades ut alt mer och mer till
ödemarkerna omkring Sverge, så utbredde sig svenskt folk längre och längre
och kom äfven hit och bosatte sig långs kusten", slutar sagan“.
Äfven Ynglingasagans berättelser tala för att en svensk
befolkning från hedenhös bott i Finland. I dessa berättelser finner man
aldrig spår af något, som skulle vittna om umgänge med främmande
folkstammar. Tvärtom visar allting, att svenskarne vid sina färder
till Finland sannolikt anträffade besläktade folkstammar. Så uppehöll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
