Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oskar Petersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYKTERHETSRÖRELSENS BANÉRFÖRARE
Vid Gefle lärovärk erhöll P. sin skolbildning och aflade
mogenhetsexamen därstädes den 24 maj 1869. Vid Uppsala
universitet, idkade han därefter under fyra års tid
teologiska studier och hade samtidigt predikokonditioner här och
hvar inom ärkestiftet. Då de teologiska studierna
emellertid ej i längden tilltalade P., vände han universitetet ryggen
och slog sig 1877 ned som privatlärare i fädernestaden
Gefle. Under två år var han dessutom biträde å Gefle
stadsfiskalskontor och redigerade en tid (jan. 1887 —jan.
1888) den lilla pigga veckotidningen »Framtiden», hvars
frisinnade och orädda hållning emellertid lade den i en
förtidig graf.
Sin långa och enärgiska värksamhet i nykterhetssakens
tjänst började P. den 4 februari 1883, då han inträdde i
goodtemplarorden. Genast från början kom han på grund
af sin framstående begåfning och sitt kraftfulla
uppträdande mot de oskick, som här och där vidlådde ordensarbetet,
att intaga en ledande ställning inom Gestriklands distrikt,
till hvars distrikttemplar han redan följande år utsågs.
Under många år värkade han som sådan och lyckades
genom sitt varma inträsse, sin ovanliga kraft och enärgi ej
blott att rycka upp ordensarbetet utan ock att tillvinna sig
distriktets goodtemplares sympatier och tillgifvenhet. ,
Den 4 juli 1888 valdes P. med 101 röster mot 27 till
den svenska storlogens sekreterare, blef sedermera enhälligt
återvald hvarje år och innehade befattningen, såsom förut
nämts, i 12 år eller till den 10 juli 1900, då han bestämdt
undanbad sig återval. Hvad som föranledde detta inom
orden allmänt beklagade steg var väl hufvudsakligen
missnöje med det sätt, hvarpå man ordnat denna befattning, i
det att ordenssekreteraren då ännu väsentligen var ett slags
ordensbokhållare och expeditör. Ehuru P. är en
ordningsmänniska af första rang och med den största noggrannhet
och plikttrohet skötte sina åligganden, blef dock detta
minutiösa »småjobb» honom i längden för tröttande, och då
härtill kom att hans syn på goodtemplarvärksamheten och
uppfattning af sättet för dess dirigerande var en helt annan
än den flertalet af hans råds-kamrater och väl äfven
den stora pluralitetén af de svenska goodtemplarne hyste,
var det kanske ej så underligt att han, nervös och
öfveransträngd som han var, kastade ifrån sig en syssla, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
