Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. H. Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. H. BERG. 357
Anders Henrik Berg föddes den 26 febr. 1841 i en
torpstuga i Tanums socken i Bohuslän. Hans far var en
fattig dags värkar e, hvilkens far och farfar varit knektar
och deltagit i franska och napoleonska krigen; modern
var af gammal sjömmannasläkt, en allvarlig och värksam
kvinna, som arbetade och slet från tidigt på morgonen
till sent på kvällen, men dock hade tid öfver att
undervisa sdnen icke blott i läskonsten utan ock i den ännu
svårare konsten att älska det goda och afsky det onda
samt till insikt om arbetsamhetens många och stora
fördelar.
Under sådana förhållanden växte gossen upp till en
stark, hurtig, arbetsam och gladlynt yngling och man, som
kunnat om sig själf säga: »Sedan jag blef nio år, har jag
aldrig, så vidt jag kan erinra mig, haft en veckas ledighet från
arbete.» Denna uppfostran i förening med härstamningen
från i strider och faror härdadt folk har gifvit Berg en
motståndskraft och en härdighet, som trotsat alla strapatser
och mödor under de år, då han som en nykterhetsidéernas
entusiasmerade bärare och förkunnare utan rast och ro
genomrest vårt land i alla riktningar.
I Bergs föräldrahem begagnades icke rusdrycker;
endast till jul hemskaffades ett högst obetydligt kvantum för
en eller annan besökandes traktering. Fadren var
visserligen icke helafhållsam, men sågs aldrig rörd af starka
drycker. Sonen fick sålunda ingen som hälst vana vid
rusdrycksbruk; ja, han varnades ofta af fadern för faran däraf.
Och dylika varningar voro nog nödiga på den tiden, då
husbehofsbränningen ännu florerade och västkustbefolkningen i
allmänhet alldeles icke utgjordes af några nykterhetsifrare.
Den unge Anders Henrik hade visserligen ett par gånger
fått smaka brännvin, men han fann det afskyvärdt.
Den nykterhetsgrund, som gossen sålunda mottog i
hemmet, stärktes genom tvänne tilldragelser. Den ena var
att en granne, en ung bonde, som förföll i dryckenskap,
fick delirium och blef en skräck för hela sin omgifning.
Den andra var att i den då 12-årige gossens händer föll
en traktat, benämnd »Första steget till fängelset var ett
glas vin»; det var en liten berättelse af upprörande
innehåll, hvilken ock på sin unge läsare gjorde ett outplånligt
intryck. Och såsom en bidragande orsak till nykterhets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
