Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnus Huss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brännvinsbruk och dryckenskap», hvilka af kommissionen
befordrades till tryckning och sedan spridts i tusentals exemplar.
Enligt en kunglig förordning skola dessa varningsord uppsättas
på synlig plats i alla rikets skollokaler. »Huss’ varningsord»,
som torde vara vår tids mäst kända nykterhetsskrift, var den
gamle kämpens sista inlägg i den strid, han med alltjämt
oförminskadt inträsse följde till sin lefnads slut.
Öfver 82 år gammal afled Huss, ärad och vördad af hög
och låg, den 22 april 1890 och följdes af tusentals
nykterhetsvänner till grafven, där skriftställaren Ernst Beckman
tolkade deras saknad och tacksamhet. Denna jordafärd — säger
d:r J. Bergman i ett af sina arbeten — var med de många
ståndaren och fanorna med inskriften »Bort med rusdryckerna!»
o. s. v. en af de största nykterhetsdemonstrationer som hittills
förekommit.
* * *
Utom Wieselgren torde, som redan påpekats, ingen
enskild man utöfvat större inflytande på nykterhetsopinionen i
vårt land — enkannerligen den, som framkallade 1855 års
brännvinslagstiftning — än Huss, hvars stora anseende som
läkare och vetenskapsman förlänade åt hans uttalanden den
största betydelse. Var det såsom präst och folktalare
Wieselgren på värkade folkmeningen, gjorde Huss sin insats i
nykterhetsstriden genom sin stora auktoritet såsom läkare och
vetenskapsman. Var W. den praktiske nykterhetsifrären, som från
alla sidor belyste frågans innebörd, lade Huss den teoretiska
grunden för det nykterhetsifrande, som ej mindre bekämpar
det måttliga än det omåttliga spritbruket, gifvande
nykterhetsvännerna de säkraste vapen i händerna gent emot deras
fiender. Men bevekelsegrunden till deras deltagande i striden
— en af varm kristen tro hälgad människokärlek — var hos
båda densamma, och en enkel folklig ton präglade bådas
värksamhet i tal och skrift. De lyste aldrig med sin lärdom och
sökte oegennyttigt gagna sina medmänniskor. Häri låg
förvisso grunden till framgången i deras sträfvanden och det
inflytande de utöfvade på sin samtid; därför skola också Per
Wieselgren och Magnus Huss sent glömmas af en nation,
som lärt att vörda minnet af sina välgörare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
