Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 38. Percival och Mary befrias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 428 -
skola få på vår lott att åter göra ett blekansikte av
honom.
Percival, ty det var han, såg sig omkring en stund,
och då han slutligen fick se en kråka flygande över
sitt huvud, spände han sin båge, och pilen bragte
fågeln ned till hans fötter.
- Ett verkligt mästerskott, sade kapten Sinclair.
Gossen har åtminstone lärt någonting. Det där
skulle inte ni kunna göra efter, John.
- Nej, svarade John, men de låta honom ej
använda bössa.
De väntade en liten stund till, varefter en
indiankvinna och sedan en gubbe kommo ut, och efter
ytterligare en fjärdedels minut visade sig tre
kvinnor till och en ungefär tjugo år gammal indian.
- Nu tror jag vi hava hela styrkan, sade Martin.
- Ja, det tror jag med, svarade kapten Sinclair.
Jag önskar Malachias ville komma tillbaka, ty jag
tror inte han får reda på mera, än vi själva känna
till.
Ungefär en halv timme därefter återkommo
Malachias och indiankvinnan. De hade krupit i
busk-skogen, tills de kommo på tjugofem famnars avstånd
från hyddorna, men voro rädda för att begiva sig
närmare, emedan kvinnan sade, att hundarna kanske
skulle göra alarm, ty två av dem voro lämnade
hemma. Kvinnan uttalade såsom sin övertygelse, att
sällskapet icke kommit tillbaka, och nu blev åter en
rådplägning hållen om deras följande mått och steg.
Indianernas styrka var så gott som ingen - en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
