Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 35. John föres bort av strömmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 393 -
begiva dig ut på sjön i en så häftig blåst? Din
räddning hängde ju alldeles på ett hår.
- Jag skulle blott hava varit i Montreal i
morgon bittida, sade John skrattande.
- Nej, aldrig. Du skulle hava kantrat i forsarna
långt innan du kunnat uppnå Montreal.
- Men, mamma, jag kan ju simma, svarade John.
- Du vanartiga barn, ingenting kan göra dig
rädd.
- Nåja, misstres, det är ett gott fel att hava
förtroende till sig själv; kuva det därför icke för
mycket, invände Malachias. Det räddar mången
människa, som annars skulle gå förlorad.
- Mycket sant, Malachias, anmärkte Alfred och
eftersom han nu är tillbaka oskadd skola vi icke
banna John mera. Han har nog bättre förstånd, än
att begiva sig ut en gång till i ett så stormigt väder.
- Var säker på det, sade John. Jag vill icke
fara utför forsarna.
- Bra, jag är glad att höra dig säga det, svarade
mrs Campbell.
Kapten Sinclair stannade hos dem över natten.
Före dagningen väcktes familjen av ett boss-skott,
och det förmodades genast, att något angrepp
blivit gjort på det av Malachias, Martin och hans
hustru bebodda huset. Kapten Sinclair, Alfred,
Henry och John sprungo upp ur sina sängar och klädde
sig på en minut. Så snart de hade beväpnat sig,
öppnade de dörren försiktigt, sågo sig noga omkring
och gingo genom gången till fårfållan där huset var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
