Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 34. Argsinte Ormens budbärare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ 379 -
i morgon vara synliga tillsammans på det hållet,
emedan han kanske ar misstänksam och går på lur där i
grannskapet.
De begåvo sig därför till ändan av den närmast
fästningen belägna prärien, vilken låg omkring en
engelsk mil från huset, och sedan Malachias valt sin
plats och utpekat för de andra, var de skulle gömma
sig, återvände de till huset. Alfred uppgjorde även
överenskommelse, när och var han och Alfred skulle
möta kapten Sinclair på den utsatta dagen.
Nästa dag förgick, och så snart solen sjönk ned
bakom sjön, begav sig Malachias ut till ändan av
prärien. Han hade icke varit där tio minuter, innan
den unge indianen stod framför honom. Liksom
förut var han beväpnad med tomahawk, båge och
pilar, men Malachias hade tydligen kommit dit utan
sin studsare.
Så fort Malachias varseblivit indianen, satte han
sig, såsom den vanliga plägseden är bland dem, när
de hålla rådplägning, och Unga Uttern följde
exemplet.
- Har min fader talat med den vite mannen >
frågade indianen efter en kort tystnad.
- Ja, den vite mannen sörjer över förlusten av
sin gosse, och hans squaw gråter, svarade Malachias.
Argsinta Ormen måste bringa gossen till den vite
mannens boning och mottaga skänker.
- Skall den vite mannen vara frikostig?
fortfor indianen.
- Den vite mannen har krut och hagel och bos-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
