Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. En berättelse om bävrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ 254 -
var viss om, att en björn fanns därinne. Men djuret
visade sig icke, och därför klättrade jag upp i trädet
för att undersöka öppningen i toppen och se efter
om björnen var hemma. I sådant fall var jag
besluten att tvinga ut honom. Nåväl, miss, jag befann
mig i toppen av den ihåliga stammen och ämnade
just sticka mitt huvud in i hålet, då plötsligt den
kant av trädet, mot vilken jag stödde mitt knä, gav
vika liksom fnöske, och ned bar det i hålan.
Lyckligtvis för mig kom jag icke med huvudet fore,
annars skulle jag hava stannat där till i dag, ty hålet
i trädets mitt var, såsom jag fann, alltför trångt för
mig att kunna vända mig i, och då måste jag hava
blivit fastsittande där. Som det nu var, föll jag ned
med dammet och smulorna, som nästan kvävde mig,
tills jag kom rätt på björnens huvud, ty djuret låg
på bottnen. Jag kom farande med sådan kraft, att
jag böjde ned hans huvud, så att han icke kunde
gripa om mig med sina tänder, vilket icke skulle
hava varit angenämt. Björnen var verkligen lika
mycket, om icke mera förbluffad än jag själv, och
där låg han under mig mycket lugnt, tills jag hann
återfå fattningen en smula. Såsom ni kan föreställa
er, tänkte jag då på att hastigt nog komma ut igen,
och genom försynens skickelse var trädets ihålighet
icke rymligare, än att jag kunde arbeta mig upp
tillbaka med ryggen mot den ena sidan och knäna mot
den andra. På detta sätt kravlade jag mig
småningom åter upp till det hål, varigenom jag nedfallit, och
klättrade ut på stammen för att hämta andan. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
