Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. En berättelse om bävrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
flyger det raka vägen till bistocken. Vi hålla
ögonen på det, tills vi ej längre kunna se det, samt gå
i denna riktning och fånga ett annat, och så hålla
vi på, tills vi se dem slå ned på ett träd. Då veta
vi att bistocken och honungen måste vara i det
trädet, varefter vi fälla det.
- Så sinnrikt, utropade Percival.
- Men det kräver emellertid en skarp blick, sade
Martin, att följa biets flykt långt. En del trappers
fånga bina och giva dem socker, blandat med
brännvin. Detta gör bina druckna, och de kunna icke
flyga så fort. Då upptäcka de bistocken mycket
förr, emedan de kunna springa nästan lika fort, som
biet flyger.
- Det var finurligt! utropade Percival. Men
säg mig, Martin, hur dödar ni björnarna?
- Med våra studsare. Det är lättaste sättet att
döda dem är, då de ligga i ide i de ihåliga träden.
- Hur får ni dern att komma fram?
- Jo, vi bänka på trädet med våra yxor, och då
komma de ut för att se efter, vad som är på färde.
Så snart de sticka fram huvudet, skjuta vi dem.
- Är det sanning, Martin?
- Ja, fullkomligt sant, svarade Martin.
- Det är rena sanningen, sade jägaren.
Björnarna här i trakten äro icke så svåra av sig. Vi
hade mycket svårare sådana nere i Maine. Jag har
sett indianer i en kanot på en flod ligga på lur efter
björnarna, då de simmade över, och döda sex eller
sju på en dag i vattnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
