Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. En berättelse om bävrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 249 -
lolösa och därför ha de av de andra blivit bortkörda,
emedan de ingenting gjorde.
- Tala nu om för mig, hur ni bär er åt,
Malachias, när ni om vintern går ut att fånga bävrar!
- Vi jaga aldrig ensamt bävrar. Vi begiva oss
ut för att jaga allting. Vi taga vägen till
bäverdammarna, och där sätta vi ut våra fällor för bäver,
utter, mård, vesslor, pantrar, rävar och alla andra
djur. Somliga fällor äro stora, andra små. Vi
bygga oss en koja och utlägga våra giller runt omkring
oss och vittja dem varje dag. Vi skära ut det kött,
som är ätligt, och sysselsätta oss med att draga
huden av de djur vi fånga.
- Är bäverns kött gott?
- Ja, det är em rätt skaplig mat, kanske den
bästa vi få fatt på vid den tiden.
- Men vilket eländigt liv det ändå måtte vara,
sade mrs Campbell.
- Det kan ni tycka, mrs Campbell, men vi
jägare tycka annorlunda, svarade Malachias. Vi äro
vana vid det och vid att vara lämnade ensamma åt
våra egna tankar.
- Mycket sant, yttrade Martin. Jag vill hellre
tillbringa vintern med bäver j akt än uppehålla mig
den tiden i Quebec, huru ömkligt ni än inbilla er att
det livet är.
- Det måste i alla fall ligga någon tjuskraft i
det livet, det är bestämt, anmärkte mr Campbell, ty
hur många fortsätta det icke år ifrån år utan att
tänka på att lägga av något av sina inkomster!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
