Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 237 -
en annan människa. Om vintern är lång och hemsk»
så förhöjer han åtminstone dubbelt vårens värde.
- Men är det inte märkvärdigt, att kapten
Sinclair icke kommit på besök till oss, eller hur, Mary?
- Jag har väntat honom långt före detta,
svarade Mary; jag förmodar emellertid, att hans tjänst
icke tillåter honom att komma.
- Han har väl ej kunnat få permission nu, då
vädret är vackert. Under vintern fanns det rimligt
skäl för hans uteblivande. Jag hoppas, att han icke
är sjuk,
- Det gör även jag av uppriktigaste hjärta,
Emma, svarade Mary. Men skynda dig, syster, vi få icke
slå dank längre. Hör, hur kalvarna rama efter oss
för att få sin frukost. Vi få rätt snart flera sådana
ungdomar, ja, och gott om mjölk, och då skola vi
få fullt upp att göra med att kärna smör. Men jag
tycker om att arbeta, när vädret är vackert.
Efter frukosten uttalade Emma för Alfred sin
förvåning över att kapten Sinclair icke hade synts till
och sin farhåga för att han icke var frisk. På
hennes begäran lovade Alfred att på eftermiddagen gå
över till fästningen och höra efter, hur sakerna stodo.
John, som icke glömt Malachias* råd, kom
nästan varje dag hem med en korg präktiga foreller från
bäcken, och tillförseln av fisk och ägg visade sig
mycket välkommen, ty hela köttförrådet hade blivit
förtärt, och familjen skulle annars hava fått hålla till
godo med saltat fläsk.
Följd av Martin, begav sig Alfred till fästningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
