Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Emma skjuter en varg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 200 -
natt, men de voro nu vana därvid, och den enda
verkan därav var, att Oskar, när de kommo huset
närmare än vanligt, lyfte upp huvudet, morrade,
lyssnade en stund och sedan lade sig att sova igen.
Oskar blev flickorna mycket tillgiven och var deras
oskiljäktige följeslagare, så ofta de lämnade huset.
Alfred, Martin och Henry gingo nästan dagligen ut
på jaktutflykter, enär ringa föda fanns i boden, hade
de verkligen föga annat att göra. För någon gång,
men icke särdeles ofta, åtföljde Percival jägarna.
Malachias och John såg man mera sällan till, John kom
hem ungefär var tionde dag, men ehuru han höll sitt
löfte, var hans iver att återvända till Malachias
verkligen så tydlig, och han var så orolig, att mrs
Campbell hellre såg, att han var borta, än stannade hemma
så mycket mot sin vilja. Som de till följd av
väderlekens bisterhet voro innestängda och hade litet eller
intet att göra, föreföll dem vintern längre och
tråkigare än fallet skulle hava varit, om de varit bosatta
där längre och haft skörden att ägna uppmärksamhet
åt. Det är nämligen under vintern den kanadiske
jordbrukaren fullbordar sin tröskning och alla andra
med farmens skötande förbundna göromål, som
behöva vara i ordning till den kommande våren.
Emedan detta var deras första vinter, så hade de
naturligtvis ingen säd inbärgad och ledo därför brist på
sysselsättning. Mrs Campbell och hennes
systerdöttrar arbetade och läste och sysselsatte sig på alla sätt
de kunde, men som de ideligen voro innestängda
mellan fyra väggar, så kunde de icke bärga sig för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
