Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Det nya hemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 104 -
lig och pekade på en figur på andra sidan bäcken,
lika stadig och fastvuxen vid marken som han
själv.
De båda flickorna blevo överraskade, när de
fingo syn på en reslig, mager, i hjortskinn klädd
man, som stod och lutade sig mot en lång bössa
och ögonen fastade på dem. Hans ansikte var brunt
och väderbitet, och så mörkt, att det var svårt att
avgöra, om han var av indiansk ras eller icke.
- Det måste vara jägaren, Emma, sade Mary
Percival. Han är klädd som indianerna, som vi
sågo i Quebec.
- Det måste vara han, svarade Emma. Tänker
han inte tala.
- Han tänker vänta och se, yttrade Mary. De
väntade i en minut eller längre, men mannen
varken talade eller ändrade ställning.
- Jag skall tilltala honom, Mary, sade Emma
slutligen. Min gode man, är ni Malachias Bone,
eller hur?
– Så heter jag, svarade jägaren med basröst;
men vem i all världen är ni, och vad gör ni har?
Är det ett sällskap lustresande från fästningen, eller
vad är det, som förorsakar allt det här o väsendet >
- Vi göra sannerligen inte mycket oväsende av
oss. Nej, vi äro inga lustresande. Vi hava kommit
för att bosätta oss här och bliva edra grannar.
- Vad i Guds namn menar ni, unga kvinna?
Bosätta er här! Det gör ni bestämt inte, . ......
- -. Jo-, det ämna vi verkligen. Känner ni mter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
