Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Rikedomen förloras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Jag bryr mig icke om mig själv; jag tänker
blott på barnen.
– De måste arbeta sig fram, svarade mrs
Campbell. Arbete är lycka.
– Nog går det an med gossarna, men tänk på
de stackars flickorna! Vilken förändring skall det
icke bliva för dem!
– Jag hoppas de icke blivit så illa uppfostrade,
Campbell, utan skola de med glädje foga sig däri
och bliva en källa till tröst för oss bägge.
Dessutom bli vi väl icke tiggare.
– Det beror på motparten. Han kan göra
anspråk på alla de summor egendomen givit i
avkastning, och i sådant fall äro vi tiggare. Dock, ske
Guds vilja! När vi mottaga gott, skola vi icke då
också mottaga det onda?
– Det finnes ännu hopp, min käre make,
svarade mrs Campbell i glättig ton; låtom oss hoppas
det bästa.
– Om icke detta gods tillfallit oss, så skulle
jag genom att fortsätta min läkarpraktik efter all
sannolikhet hava avsatt en ej obetydlig sparpenning
för mina barn; nu kommer jag på bar backe till
följd av denna skenbart goda vändning i mitt öde.
Jag är för gammal att återtaga mitt yrke, och om
JaS gjorde det, skulle jag icke hava utsikt att återfå
den praktik jag övergav. Du finner, att det som
syntes oss och alla andra vara den lyckligaste
händelsen i mitt liv, verkligen är motsatsen.
– För så vitt vår inskränkta blick över tingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
