Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284 TRETtONDE KAPITLET.
Men allt detta var endast lugnet före stormen.
Knappt fick man klart för sig arbetarhärens snöpliga
nederlag, förrän det ryktet spreds, att Chicagos store
järnvägsmagnat, monopolisten med Guds nåde,
passat på tillfallet och nedsatt arbetarnas löner, ehuru
arbetstillgången hos honom var god. Nu reste sig
även de medborgare, som från sina trappor liknöjt
åsett hungertruppen tåga ut genom stadens portar.
Måttet var rågat. Strejk utbröt genast vid de
ofantliga lokomotiwerkstäderna, och av deltagande
nedlade järnvägspersonalen över snart sagt hela linjen sitt
arbete. Folk böljade samlas vid alla korsningar i och
utom staden, där tågen, bemannade med hoprafsat
folk, försiktigt gledo fram, sten haglade in genom
fönstren och passagerarna måste krypa under
sofforna. Så smällde skott. Då inkallade staten Illinois
trupper.
Och kriget var förklarat.
Töre hade varit med om sista lokaltågets infard
till staden och kom gående hem med kläderna
smutsade och sönderrivna. Han hade en och en halv
timme måst ligga under en bänk och hört kulorna
borra sig in i waggonens virke. En obeskrivlig oreda
rådde. Folket skrek och hotade, åsynen av soldaterna,
som med falida bajonetter kantade plattformen,
uppretade dem till det yttersta. Skulle Förenta Staterna våga
skjuta på sina egna medborgare? Sådant hade aldrig
hörts. >Bröd», ropade massan, »ned med monopolet.»
Dagarna blevo veckor och läget tillspetsades.
Chicago och omnejd voro satta i belägringstillstånd. All
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
