Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 TRETtONDE KAPITLET.
vorna stängas. Låter dystert överallt. Vi är minnsan
lyckliga.
Tores ton var nästan litet skadeglad, men Louise
hörde på tämligen förströdd. Talet om dåliga tider
hade hon hört i hela sitt liv. Men att inkomsten
blivit mindre var ett sorgligt sakförhållande och väckte på
nytt den olidliga känslan av osäkerhet, som slet på
hennes livstråd.
— Vi ha icke sökt Gud på länge, det är icke
underligt om välsignelsen viker ifrån oss, sade Töre
halwresigt.
Louise motsade honom icke. De måste hålla sig
i Guds hus.
En annan dag mötte de plötsligt en av Tores bekanta
från en sommarvistelse i målarbyn Gretz, en
amerikansk målare, tämligen medelmåttig men mycket rik.
Innan de fått tid att vända sig bort, kom mannen
fram och skakade Tores hand och började genast tala
om konst.
— Aldrig möjligt väl, Hultman, att ni lagt bort
penseln? Missis Hultman, er man var den löftesrikaste
av oss alla, jag har många gånger undrat, varför jag
ingenting sett till.
Svarslösa och yra i huvudet måste de följa med
upp i målarens ateljé. Töre gick där i all prakten,
tafatt och förtvivlad i sin tolvdollarskostym, och såg
på de stora, tomma tavlorna och undrade på livet och
hatade det så gränslöst.
För Louise var det som måste hon klänga sig fast
vid något. Hon funderade på att göra visit i de fa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
