Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 66
SJUTTONDE KAPITLET.
— Titta, kommer Töre och puffar på henne.
Hon ser upp. Mångtusen fot högt på en fjällvägg
står att läsa i meterhöga, brandröda bokstäver,
omgivna av strålande lågor:
Cuticura Piaster! Positively the Worlds Relief!!
Ah Amerika, hur rister du icke med dina
jätte-labbar en människas kynne, tills allt vad hon trott
sig äga dansar runt i själen.
Så sitta de åter i den ombonade, upplysta
Pull-manwaggonen, där man stimmar och skrattar och
pratar sorglöst som å en oceanfarare. Damerna,
uppvaktade av vitklädda negrer, dricka te vid väggfasta
bord, herrarna spela kort eller schack eller promenera
omkring i den rymliga vagnen. Man är en enda
älskvärd familj, ty i en Pullmannare väntar ingen att finna
folk, som man helst bör undvika.
— Men madame, återknyter en förtjusande brunett
från Baltimore livligt sitt samtal med den bleka
svenskan, så underligt skygg men dock icke utan ett visst
något. När edra unga män tillbringa sitt liv så där
länge i dammiga studiesalar, bland dammiga böcker,
så stå de ju sedan, på sin ålders höjdpunkt, yrvakna,
skumögda — barn, då de borde varit män, livet som
är så kort
De fina damernas älskvärdhet är på en gång ljuv
och plågsam. Ty egentligen förefaller Louise allt
detta prat om saker, vilka icke angå henne, som ett
tröttande virrigt marknadssorl, och hon kan icke
intressera sig därför.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
