Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
tRETtoNDe kapitlet.
livligt, där hon oförfärad vek av nedåt de smutsiga
gränderna åt Dearborn, vårt land skulle ju vara ett
hem för en förbättrad mänsklighet, starkare hjärnor,
starkare hjärtan, är det vi, som skola gå ned till den
invandrande dräggen? Se runt om er här, skulle vi
göra oss till deras like, till slavar av deras behov,
vilken självbekännelse full av mördande ironi, madame,
vad är då hela vår idé värd?
Hur modigt de lyste, dessa strålande flickögon!
Louise såg försagd framför sig. Något inom henne
grät, hon visste icke vad, själva saken var henne i
grunden rätt likgiltig. Men hennes själ famlade efter
något fritt, ljust, stort, som hon kunde behålla för
att svinga sig uppåt. Ägde hon väl vingar mer?
När de sutto i väntsalen, strök miss Hyne
plötsligt hennes hand och sade barnsligt ljuvt och skyggt:
— Ni måste komma och hälsa på mig i Blue
Point, och er man naturligtvis.
— Honom känner ni ju alls inte, ropade Louise
spänt
— Jag känner er, det är ju tillräckligt.
Amerikanskan log fint och klokt, giv mig adressen.
Louise lutade sitt huvud ned och grät stilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
