Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
tRETtoNDe kapitlet.
floder framhävde föremålen skarpt som på klara
dagen. En av herrarna satt med blossande kinder och
ett saligt leende på läpparna. Han pratade en smula
sluddrigt och meningslöst och stirrade på
amerikanskan med vänliga, ljusblå blickar. Plötsligt i ett
anfall av kärvänlighet böjde han sig fram och vidrörde
helt lätt hennes frestande lilla knä.
Ögonblickligen reste hon sig och lade sin hand på
kuskens axel.
— Stanna! Märkvärdigt hur tydligt denna mjuka
röst kunde tränga igenom.
Vagnen stod genast stilla. Innan någon hann
tänka sig om, hoppade miss Hyne ur vagnen och
skyndade den mörka avenyn fram mot staden.
Naturligtvis blev det uppståndelse. Kusken såg
sig om och uppfattade saken med ett föraktligt
leende. Den nyktre svor och läxade skarpt upp sin
kamrat, som stirrade fånigt på honom.
— För all del, min nådiga, protesterade svensken,
då Louise och han flämtande hunnit upp miss Hyne,
ett litet tillfälligt illamående, jag ger er mitt ord på
att ni alldeles ingenting har att frukta, jag tillåter
inte att ni tar ett steg längre på de här farliga gatorna.
— Jag fruktar Chicagos gator mindre än svenska
gentlemän, svarade miss Hyne kort och melodiskt.
God afton min herre.
Följande en hastig ingivelse sprang Louise fatt
henne.
— Får jag gå med?
— Naturligtvis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
