Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅtToNDE KAPITLET.
143
huvud. En rödblommig flicka bredvid sökte fånga
honom genom sin kärlek för Ryssland, »det stiligaste
land på jorden».
— Gud, den som kunde komma dit!
Louise fick plötsligt intiyck av något känt vid
flickans ansikte, och hon var glad att få ett ord att
säga.
— Förlåt, är inte ni svenska?
Flickan rodnade till och mätte henne sturskt med
blicken.
— Varför det? Varför skulle jag vara från Old
Sviden? Det gör väl detsamma var man kommer
ifrån.
Hon skrattade högt.
Men den unge mannens beslöjade ögon foro gillande
över den tysta nykomnas fina gestalt.
— Madame, en artig bugning, jag har en bit
g-o-t-1-a-n-d-s m-a-r-m-o-r, han liksom smekte sig genom
det svåra ordet, det är från Sverige, tillåt mig att
göra er en present därav.
— Pschaw, sade flickan fräckt och knäppte till
sin tallrik, så att den for utåt bordet.
Det var förfärligt
Louise steg hastigt upp och gick helt röd fram
till värdinnan, som genast med skrämd, blyg uppsyn
följde henne uppför trappan.
I detta hus skulle hon nödgas tigga om en veckas
uppehåll på kredit.
Då värdinnan fick höra vad det var, lättnade
hennes uppsyn, Gud vet vad hon väntat sig. Det här
var en alltför vanlig historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
