Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i30
SJUNDE KAPITLET.
ämna de fira en glad dag. I går var söndag, de
strövade i glättig turistspänning omkring, utsågo till
och med en liten våning åt sig i ett snyggt kvarter,
ja, hunno besöka en av de största kyrkorna på
västsidan. Louise måste skratta vid minnet, det var lika
underhållande som på en teater. Prästen stod nedom
altarringen och höll kvicka tal för att förmå
församlingen att på stället och frikostigt betala nödiga
utskylder. Överallt sprungo »bröder» omkring för att
samla in mynt, och på det saken måtte gå fort,
knäppte prästen med fingrarna och klippte med
ögonen åt läktarpubliken till tecken, att den skulle släppa
ned i tjänstförrättandes fång sedlarna, inlindade i
papper! Men hon hade känt sig mer och mer
fängslad av detta oerhört rörliga Sodom.
Så fula alla äro och så frånstötande, det är i de
flesta fall omöjligt att avgöra vad de egentligen äro
för slags folk. Hur olika mot i Östern! Hon är
gråtfärdig av trötthet, känner sig hemsjuk efter
Dela-wares varma sol och välklädda människor. Hon
ångrar, att hon ej stannat inne i deras bostad, ehuru det
just icke är något ställe att längta efter.
Hastigt sticker någon sin arm under hennes, det
är Töre, han ser förstörd ut.
— Kom, säger han.
Hon känner en plötslig sökning i bröstet,
förnimmelserna från de första oroliga åren bli levande. Med
en blandning av ångest och trots och sjuk trötthet
ropar hon vasst genom hjulbullret:
— Säg genast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
