Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii 6
sjätte kapitlet.
koppargröna, purpurgula lågor. Hon ville skaffa sig
nya örhinnor för den blodfulla sången, som vällde ut
ur negrernas dammiga fönster. Hon ville förstå, känna
män och kvinnor, idéer och företeelser på ett nytt,
brett och likväl djupt sätt, hon ville stå över och
dock mitt uti livet, hon darrade av trånad efter den
högsta kulturs doftlösa orkidéer, och hon törstade
efter det ursprungliga förnimmandets saftiga frukter.
Äga alltsammans ville hon, i ny frihet, så som ingen
ägt det. Hon ville icke längre tala om att leva, hon
ville komma åt livet, komma tätt, tätt inpå.
Hemkommen gick hon för första gången efter sin
sjukdom ned i matsalen för att äta lunch. Allt
föreföll förändrat, damernas klänningar voro desamma
men sågo nu helt vanliga ut, dagsljuset föll in grått,
och skålen med bruna, skrumpna och svartfläckiga
bananasknippen var ju mycket tarvlig. När
kvinnorna öppnade munnen och talade om och om igen
samma vardagligheter från en liten värld, den hon
för några månader sedan funnit innehållsrik, kunde
hon icke stå ut utan skyndade upp till sig. Hon
kände icke ett ögonblicks saknad efter den
himmelsblå tid, som gått, den hade varit en tjänare blott till
en stor, spännande väntan och hade lånat av den sin
glans. Hon hade hängivit sig åt, försvarat denna
värld, därför att den skulle bli barnets.
Hon kastade sig i en stol och stirrade på de
alldagliga möblerna, de vitmenade väggarna, en glimt
av hur verkligt det var, det som band henne, göt
ängest som tunga, fulla droppar i hennes själ. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
