Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69 FÖRSTA KAPITLET.
vande glöd över livet. Ibland vid blossen under
stjärn-lösa kvällar insvepes den motvilliga staden i
dun-mjuka, svällande vågor av sång, härlig sång, sång ur
strupar, som aldrig veta av ohälsa, med något i sig
av urskogsrymlighet, urskogssafter och av den sol,
mot vilken solen över Delaware är blek måne. Då
kommer medveten tjusarmakt i nattsvarta ögon, en
viss gäckande fasthet, musikkårer i paraduniformer
tåga i tätt slutna led nedför gatorna, deras hållning är
överlägsen, deras instrument brusa och klinga med
en renhet i tonen, en säkerhet i rytmen, som är
fullständigt okänd i yankeelandet. Men kolen brännas
förgäves, iskalla sitta de gängliga amerikanerna på
sina trappor och tugga tobak, de kasta en knivskarp
blick upp från aftonbladen och göra en ful grimas,
lidelsen är dem vidrig. Förövrigt kunna de innerligt
gott undvara musik, och de vädra hatfullt i luften
något som icke är att taga på med ord, något
jäsande, oregelbundet, vitt famnande och lättfärdigt.
Men i dag är svårt för den vite att rädda sig.
Det är den stora årsdagen, då negrer från alla stater
mötas i Persikostaden till glad fest. Därför köpes
och säljes med en feberaktig brådska under ett prat,
ett skratt, en röra utan like. Bönderna hålla god
min och vitsa kamratlikt, men de ha brått att packa
in, och innan solen står mitt över gatan äro de
redan sin väg.
Det är efter middagen, och glammet tilltar
däruppe på sydkanten omkring de förnämaste
negerkvarteren. Töre Hultman och hans hustru komma gående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
