Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING.
35
Åh, gudomliga dagar i Central Park med
kastanjer och valnötsträd i begynnande höstskrud, med
varm sol, med en stor liksom gungande tystnad på
de golvsläta promenaderna, i dungarna, bland
lövverket.
De åkte med spårvagn ut tidigt om
vardagsmorgnarna och vandrade kring i de tätaste delarna, runt
om den lilla sjön med svanarna. Alla bänkar stodo
övergivna, de frossade av att slå sig ned på dem alla,
av att äga denna Newyorks jättetillflykt helt för sig
själva. Endast här och där stötte de på lekande barn,
sköterskor med barnvagnar eller läsande fruntimmer,
det gjorde blott nöjet mer utsökt. När de sedan
flydde långt därifrån, djupare in bland buskarna,
darrade de av lyckan att vara ensamma. Timtals sutto
de lutade mot varandra, och när läpparna talade, var
det om gamla dagar, om skilsmässans bitterhet, om
minnen från förr, ljuvt eller hjärtebittert måste det
vara, deras kärlek måste det röra, för allt annat, alla
»affärer», som Töre kallade det, kände de avsmak.
Eller ock betraktade de naturen. De sökte icke
ut motiv, ty Töre kallade även detta »affär», men han
gladdes åt fina belysningar på all denna glödande
grönska, åt det glada ljuset, den underfulla blå
dimman över ängsmattorna, åt allt som låg färdigt att
upptäckas och skapas på nytt, blott icke just nu.
— Hur ledigt och behagligt allt fogar sig, icke är
det svårt att leva i Amerika, allt går ju som på
trissor, anmärkte Louise leende och kände sig famnad
av sin egen förälskelse som av unga lenhulliga armar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
